- Project Runeberg -  David Copperfield /
714

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Wickfield & Heep

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7i i

litet längre än ni varit beredd på, måtte jag väl
kunna vända om igen. Det är väl ingen skada skedd.»

»Jag har alltid sökt utforska deras
bevekelsegrunder, som jag haft att göra med», sade mr.
Wickfield, »och jag var öfvertygad om att jag bundit
honom vid mig genom för honom fördelaktiga
intressen. Men nu syns det bäst, hurudan han är —
nu syns det bäst!»

»Ni bör söka hejda honom, om ni kan, Copperfield»,
skrek Uriah och pekade på mig med sitt långa finger.
»Snart säger han annars någonting, märk väl, som
han kommer att ångra, att han sagt, och som ni
kommer att ångra, att ni hört.»

»Jag säger hvad jag vill», skrek mr. Wickfield
med för t vif lans mod. »När jag är i ert våld, kan jag
lika gärna vara i hela världens ?»

Men Uriah fortfor att varna mig. »Kom ihåg»,
sade han, »att om ni inte förmår honom att tiga, är
ni inte hans vän. Hvarför skulle ni inte vilja vara i
hela världens våld. Jo, för att ni har en dotter. Ni
och jag veta hvad vi veta, inte sant? Det är inte
vardt att väcka den björn som sofver, eller hur?
Jag gör det åtminstone inte. Ser ni inte, att jag är
så ödmjuk som möjligt ? Jag erkänner, att jag gått
för långt. Hvad kan ni mera begära ?»

»O, Trotwood, Trotwood!» utbrast mr. Wickfield
och vred sina händer. »Hur djupt har jag inte
sjunkit, sedan jag första gången såg er här i huset! Jag
var redan då i utförsbacken, men hvilken förfärlig
väg har jag inte sedan tillryggalagt. Svag
eftergifvenhet har vållat mitt fall. Eftergifvenhet för minnet,
eftergifvenhet för glömskan. Den naturliga sorg jag
erfor efter mitt barns mor blef till en sjukdom, den
så naturliga kärleken till mitt barn blef sjukdom äfven
den. Jag har besmittat allt jag rört vid. Jag har
bragt sorg och olycka öfver den jag så innerligt älskar,
det vet jag och det vet ni! Jag trodde, att det skulle
gå för sig att älska en enda varelse i världen och inte
älska de öfriga; jag trodde, att det var möjligt att
verkligt sörja en enda varelse, som gått från världen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0716.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free