Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Wickfield & Heep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;i6
gick upp till det tysta rum, där Agnes så ofta suttit
bredvid mig, då jag läst öfver mina läxor. Ingen
hördes af, förrän sent på natten. Jag tog en bok och
försökte läsa. Jag hörde klockorna slå tolf och läste
än utan att veta hvad jag läste, då Agnes rörde vid
min arm.
»Du reser visst tidigt i morgon, Trotwood», sade
hon. »Låt oss ta afsked af hvarandra nu!»
Hon hade gråtit, men nu var hennes ansikte lugnt
och vackert.
»Gud välsigne dig!» sade hon och räckte mig
handen.
»Dyra Agnes», sade jag. »Jag förstår, att du ber
mig inte tala om hvad som passerat i afton — men
är det intet att göra?»
»Jag har Gud att lita till», svarade hon.
»Kan j a g ingenting göra — jag, som kommer till
dig med mina obetydliga sorger ?»
»Och gör mina så mycket lättare», svarade hon.
»Nej, kära Trotwood,^d^t kan du inte.»
»Älskade Agnes», sade jag, »det kan synas
förmätet af mig, som är så fattig på allt som du är rik
på — godhet, beslutsamhet, alla möjliga ädla
egenskaper — att i något afseende betvifla din klokhet
eller vilja leda dig; men du vet hur mycket jag håller
af dig och hur mycket jag har dig att tacka för. Du
uppoffrar dig väl aldrig af missförstådd pliktkänsla,
Agnes ?»
Hon blef för ett ögonblick mera upprörd än jag
någonsin sett henne, drog handen åt sig och tog ett
steg baklänges.
»Säg endast, Agnes,, att det icke kan falla dig in!
Du, som är mig kärare än någon syster, betänk
hvilken ovärderlig gåfva, som ligger i ett hjärta likt ditt,
en kärlek lik din!»
Länge, länge efteråt såg jag det där ansiktet för
mig med dess snabba uttryck af — icke undran, icke
anklagelse, icke sorg. Länge, länge efteråt såg jag
det uttrycket vika liksom nu för det vackra leende,
hvarmed hon förklarade, att för egen räkning var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
