- Project Runeberg -  David Copperfield /
727

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XL. Vandraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stad vid öfre Rhen. Han hade i Yarmouth träffat på
några utländska köpmän, som kände till landet, och
de hade ritat upp en karta åt honom, som han mycket
väl förstod. Han lade den mellan oss på borde|t
och med hakan stödd mot ena handen, utpekade han
sin kurs med den andra.

Jag frågade honom, hur det stod till med Ham.
Han skakade på hufvudet.

»Han arbetar», sade han, »så duktigt som en
människa kan göra. Hans namn är så ansedt där i trakten
som någon mans i hela världen kan vara. Alla ä*
färdiga att hjälpa honom, förstår ni, och han är
färdig att hjälpa alla. Ingen har nånsin hört honom
klaga. Men, oss emellan sagt, har min syster den
tron, att det tagit honom mycket djupt.»

»Stackars karl», sade jag, »det tror jag nog!»

»Han är inte det minsta rädd om lifvet, master
Davy», sade mr. Peggotty i en högtidligt hviskande
ton, »det är som om det ingenting vore värdt.
Behöfs det en karl till hårdt arbete i hårdt väder,
genast är han framme. Är det fråga om en svår plikt
i förening med lifsfara, så erbjuder han sig först
af alla kamraterna. Och ändå är han mild och foglig
som ett barn. Det finns inte ett barn i Yarmouth, som
inte känner honom.»

Han plockade tankfullt ihop brefven och glättade
ut dem med handen, knöt ihop den lilla bunten och
gfömde den ömt vid sitt bröst igen. Ansiktet vid dörren
hade försvunnit. Än såg jag snön yra in, men någon
människa fanns där icke.

»Så där ja!» sade han och drog till sig påsen.
»Efter jag nu träffat er i kväll, master Davy — och
det har gjort mig riktigt godt — ger jag mig af i
god tid i morgon bittida. Ni har sett hvad jag har
här», han lade handen mot det ställe där brefbunten
låg, »och min enda oro är nu|, att någonting skulle
kunna hända mig, innan jag fått ge tillbaka de där
pengarna. Om jag skulle dö, och de komme bort
eller blefve stulna eller använda på något sätt, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0729.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free