Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLI. Doras fastrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
729
KAP. XLI.
Doras fastrar.
Till sist kom det svar från de båda gamla
damerna. De sände mr. Copperfield sin hälsning och
meddelade honom, att de tagit hans bref i noga
öfvervägande »med fäst afseende vid båda parternas
lycka» — ett uttryck som något oroade mig, dels för
att det påminde om hvad de sagt, då misshälligheter*
med brodern uppstått, dels för att jag alltid märkty
att konventionella fraser äro ett slags fyrverkeripjäser,,
som lätt uppsläppas och som kunna antaga former
och färger, som deras ursprungliga utseende alls icke
låter förmoda. Misserna Spenlow tillade, att de an*
höllo att slippa »genom korrespondensens förmedling»
uttala sin mening i det ämne mr. Copperfield bragt
å bane. Skulle däremot mr. Copperfield vilja göra
dem äran af ett besök på utsatt dag — om han så
fann för godt, åtföljd af någon förtrogen vän — skulle
de med nöje afhandla saken med honom.
Denna biljett besvarade mr. Copperfield genast
i de artigaste ordalag. Han skulle ha äran att vid
utsatt tid infinna sig hos misserna Spenlow, enligt
deras vänliga förslag åtföljd af sin vän, mr. Thomas
Traddles af Inner Temple. Sedan mr. Copperfield
afsändt denna skrifvelse, föll han i ett tillstånd af
stark nervspänning, som räckte tills den bestämda
dagen kom.
Min oro var så mycket större, som jag under
denna betydelsefulla kris icke hade miss Mills’
ovärderliga tjänster att tillgå. Mr. Mills, som alltid tog
sig för både ett och annat för att förtreta mig —
åtminstone inbillade jag mig det, och det kunde komma
på ett ut — hade nu rågat måttet af sina förseelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
