Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLI. Doras fastrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
746
frukosten eller kort före teet. De tyckte inte heller
om att hon slängde på sig hatten hur det föll sig,
utan att i detta afseende fästa afseende vid
civilisationens fördomar. Doras fastrar kommo emellertid
snart öfverens om att betrakta min tant som en
exentrisk och något manhaftig dam med skarpt
förstånd, och fastän min tant någon gång stött Doras
fastrar för hufvudet genom att uttala kätterska åsikter
i vissa etikettsfrågor, höll hon alldeles för mycket af
mig att inte offra åtskilliga af sina egenheter för
bibehållandet af friden.
Dien enda medlem af vår lilla krets, som absolut
vägrade att foga sig efter omständigheterna, var Jip.
Han fick aldrig syn på min tant utan att visa hvarenda
tand han ;äglde i sitt gap, krypa under en stol och
morra oafbrutet, interfolierande morrningarna med
ett och annat tjut, som om åsynen af henne varit
någlonting han ej förmått uthärda. Alla möjliga
metoder försöktes med honom, smekningar, bannor, stryk,
ja, man tog honom med till Buckingham Street, där
han genast till alla åskådarnes förfäran flög på de
båda ’kattorna, men han kunde aldrig förmås att
underkasta sig min tants sällskap. Ibland tycktes han ha
öfvervunnit sin fördom och kunde då vara vänlig
några jninuter; men bäst det var, satte han upp
sin lilla trubbnos och började tjuta till den grad„
att man ej hade någon annan råd än att binda för
hans ögon och sticka ner honom i tallriksvärmaren.
Till sist tog Dora för regel att binda en handdukj
om hans hufvud och förvara honom där, så fort hon
fick höra, att min tant knackat på porten.
Det var en sak, som mycket oroade migl, sedan
vi kommit in i dessa jämna vanor. Dora tycktes
på grund af allmän öfverenskommelse betraktas som
en vacker leksak eller rodocka. Min tant, som hon
så småningom blef förtrogen med, kallade henne alltid
Lilla Blomma, och miss Lavinias största nöje var att
passa (upp på henne, krusa hennes hår, pynta henne
och behandla henne som ett bortskämdt barn. Och
hvad tmiss Lavinia gjorde, det gjorde naturligtvis också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>