Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLII. Ofog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
som då jag såg dessa båda sitta sida vid sida, såg
min älskling så enkelt och naturligt blicka upp till de
där hjärtstärkande ögonen, såg den ömma, vackra
blick Agnes gaf henne i gengäld.
Miss Lavinia och miss Clarissa deltogo, hvar på
sitt sätt, i min glädje. Ett angenämare tebord kan
man inte tänka sig. Miss Clarissa intog högsätet.
Jag-skar och bjöd omkring den rara kumminkakan — de
små systrarna hade en fågellik smak för att picka
upp frön och nagga på socker. Och’ miss Lavinia
betraktade /oss med välvillig beskyddarmin, som om
vår lyckliga kärlek varit hennes verk, och alla voro
vi så nöjda med oss själfva och hvarandra.
Agnes* milda glädtighet gick till allas hjärtan.
Hennes lugna intresse för allt, som intresserade Dora,
hennes sätt att göra sig bekant med Jip, som genast
blef vän med henne, hennes skämtsamma
anmärkning då Dora var blyg för att som vanligt komma och
sätta sig bredvid mig, hennes blygsamma och naturliga
väsen, som afvann den rodnande Dora en mängd
små bevis på förtroende — allt detta tycktes göra
trefnaden i vår lilla krets fullkomlig.
»Jag är så glad», sade Dora efter tedrickhingens
slut, »att ni tycker om mig. Det trodde jag inte ni
skulle göra, och nu sedan Julia Mills rest, behöfver
jag mer än någonsin att bli afhållen.»
Apropå det, så har jag glömt att berätta, att
miss Mills afseglat, och Dora och, jag hade varit
ombord på en stor Ostindiefarare i Gravesend för att
taga afsked af henne, och till frukost hade vi då
fått syltad ingefära och guava-gelé och andra
läckerheter af den sorten. Och vi hade lämnat miss Mills
i tårar på en fälls t ol på akt erdäck, med en st or ny
dagbok under armen, hvari de mest originella
reflexioner, framkallade af oceanens anblick, komme att
ned-skrifvas och’ förvaras under lås och bom.
Agnes sade, att hon fruktade att jag gifvit henne
en föga tilltalande orlofssedel, men det förnekade
Dora på det lifligaste.
»Visst inte», sade Dora och skakade sina lockar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
