Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLII. Ofog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
sof på annat ställt, nämligen där hans mor tagit
in, och jag hade inte gått många hundra steg, innan
han tog i fatt mig.
»Ser ni, Copperfield», sade han — i mitt öra,
ty jag vände inte på hufvudet — »ni kommer i en
alldeles falsk ställning». — Jag kände, att detta var
sant, och det plågade mig ytterligare. — »Ni kan intq
bravera med det här, och, ni kan inte hindra mig
att förlåta er. Jag ämnar inte tala om det för någon
lefvande själ, inte ens för mor. Jag har beslutat att
förlåta er. Men det förvånar mig, att ni kunde lyfta
handen mot en person, som ni visste var så ödmjuk!»
Tag tyckte, att jag var nästan lika usel som han.
Han kände mig bättre än jag kände mig själf. Om han
slagit igen, då jag slog honom), eller öppet förnärmat
mig, hade det varit en lindring och ett rättfärdigande
af mitt handlingssätt, men han stekte mig vid sakta
eld, och jag låg och plågades halfva natten.
Då jag kom ut följande morgon, ringde det till
första gudstjänsten, och han gick fram och tillbaka
på gatan med sin mor. Han tilltalade mig som om
ingenting händt, och jag kunde inte underlåta att svara.
Jag hade slagit honom så pass hårdt, att han nog
kunnat få tandvärk af det. Säkert är, att han hade
ansiktet ombundet med en svart silkeshalsduk, och
denna jämte hatten, som satt på skulten, förskönade
honom icke. Jag fick höra, att han på måndags
morgon gått till en tandläkare i London och låtit draga
ut en tand. Måtte det ha varit en med dubbla rötter!
Doktorn lät säga, att han ej mådde riktigt väl,
och’ under den återstående delen af besöket höll han
sig för sig själf mer än halfva dagen. E’n vecka
hade förgått efter Agnes och hennes fars affärd, innan
vi återgingo till vårt vanliga arbete. Dagen innan
vi började igen, gaf mig doktorn med egen hand
ett ihbplagdt men icke försegladt bref. Det var ställdt
till mig och ålade mig med några vänliga ord att aldrig
hänsyfta på det ämne, vi talat om den där kvällen.
Jag hade anförtrott saken åt min tant men icke åt
någon annan. Det var ej ett ämne, som jag kunde
49. — Dickens, David Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
