Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLII. Ofog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
deltaga i; och mrs. Markleham, som var mycket
be-gifven på nöje,n och lätt missnöjd då sådana icke
förekommo, gick gärna in på dessa förslag och
understödde dem lifligt. Annie däremot var nedslagen och
ohågad, brydde sig just inte om någonting, utan följdq
bara med dit man förde henne.
Jag Visste inte hvad jag skulle tro. Det gjorde
inte min tant heller, som i sin ovisshet vandrade!
sina hundra mil inne i rummet. Det underligaste
af alltihop var, att den enda lindring, som banade
sig väg genom denna husliga olyckas hemliga regioner,
trängde dit i mr. Dicks person.
Hvilka hans tankar i frågan voro, eller hvad han
gjorde för iakttagelser, kan jag inte säga, lika litet
som om han kunnat det själf, om jag frågat honom.
Men, som jag redan sagt i berättelsen om min skoltidj
hans Vördnad för .doktorn var obegränsad, och i verklig
tillgifvenhet ligger en iakttagelseförmåga så fin, att
den lämnar den mest utvecklade intelligens långt
bakom sig — det märkes till och med på de lägre
djurens kärlek till människan. Och denna hos mr.
Dick inneboende hjärtats intelligens, om jag så får
kalla den, träffades utan tvifvel af någon klar
san-ningsstråle.
Med stolthet hade han återtagit sitt gamla
privilegium iatt på en och annan ledig stund vandra fram
och tillbaka i trädgården med doktorn, alldeles som
han plägat göra i doktorns allé i Canterbury. Men
så fort sakerna råkat i detta läge, ägnade han all
sin lediga tid åt dessa vandringar, ja, han steg upp
tidigare än vanligt för att få mera godt om tid.
Om han förr aldrig varit så lycklig, som då doktornj
läste upp stycken för honom ur det där underbara
lexikonet, var han nu fullkomligt olycklig, om inte
doktorn tog upp manuskriptet ur fickan och började
läisa. Och dä doktorn och jag voro upptagna af
vårt arbete, tog han sig för att vandra fram och
tillbaka med mrs. Strong och hjälpte henne att sköta
sina älsklingsblommor eller rensa trädgårdssängarna.
Jag antar, att han sällan talade tolf ord i timmen^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
