- Project Runeberg -  David Copperfield /
778

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIII. Ännu en återblick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

778

ned på vår förening; och där nedkallar ärkebiskopen
af Canterbury i trycksvärta en välsignelse öfver oss
till så billigt pris man möjligen kan begära.

Icke förty går jag som i en dröm, en orolig,
lycklig, brådskande dröm. Jag kan inte tro, att det
skall bli af nu, och ändå tror jag), att hvar människa
jag går förbi på gatan måste ha ett slags förnimmelse
af att jag skall gifta mig i öfvermorgon. Den
ärkebiskopliga vikarien känner mig, då jag kommer ner
för att aflägga eden, och han affärdar saken lätt, som
om något hemligt förstånd existerade oss emellan.
Traddles har ingenting där att göra, men följer med
som mitt stöd och min vän.

»Jag hoppas att nästa gång du kommer hit, min
hedersbror», säger jag till Traddles, »blir det i eget
ärende. Jag hoppas det blir snart!»

»Tack för dina goda önskningar, min bästa
Copperfield», svarade han. »Jag hoppas detsamma. Det
är godt att veta, att hon väntar på mig hur länge
som helst, och hon är verkligen den allra sötaste
flicka —»

»När skall du vara henne till mötes vid diligensen ?»
frågade jag.

»Klockan sju», svarade Traddles och såg på sin
gamla silfverrofva — samma klocka, som han en
gång i skolan tog hjulet ur för att göra en kvarn.
»Det är väl ungefär vid samma tid som miss Wickfield
kommer, eller hur ?»

»Litet tidigare. Hon kommer klockan half nio.»

»Jag försäkrar dig, gamla gosse», sade Traddles,
»att jag är nästan lika glad som om jag själf skulle
gifta mig. Tänk att denna sak skulle få ett så
lyckligt slut! Och den vänskap och uppmärksamhet du
visat, genom att vilja ha Sofi med vid detta glada
tillfälle och bjuda henne att vara brudtärna tillika
med miss Wickfield, förtjänar i sanning min varmaste
tacksägelse. Tro mig, jag känner det djupt.»

Jag hör på och trycker hans hand, och vi prata
och promenera och äta middag och så vidare, men
jag tror det icke. Ingenting är verkligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0780.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free