Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIII. Ännu en återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
i god tid följande morgon för att begifva mig till
Highgate Road och hämta min tant.
Aldrig förr har jag sett min tant sådan. Hon är
klädd i lavendelfärgadt siden, bär en hvit hatt och
är alldeles öfverdådig. Janet har klädt henne och
har nu kommit in för att se på mig. Peggotty är
färdig att gå i kyrkan, där hon ämnar från läktaren
beskåda vigseln. Mr. Dick, som skall göra tjänst som
brudens far, har låtit bränna sitt hår. Traddles, som
enligt öfverenskommelse mött mig och stigit i åkdonet
vid tullen, erbjuder i sin dräkt en bländande förening
af krämfärg och ljusblått, och så väl han som mr.
Dick göra intryck af att vara idel händskar.
Det där såg jag naturligtvis, efter jag vet det,
men jag är virrig och tycker mig ingenting se. Och
ingenting tiror jag heller. Då vi sedan rulla bort
i en öppen vagn, är dock detta sagobröllop så pass
Verkligt för mig, att jag fattas af ett undrande
medlidande med de olyckliga som ej få vara med om
det utan sopa sina bodar eller gå till sina dagliga
sysselsättningar.
Min tant sitter med min hand i sin hela vägen.
Då vi ett litet stycke innan vi hunnit till kyrkan
låta kusken hålla, för att Peggotty, som suttit på
kuskbocken, skall stiga af, ger hon min hand en
tryckning och mig en kyss.
»Gud välsigne dig, Trot! Om du vore min egen
gosse, kunde jag inte hålla mera af dig. I dag tänker
jag på din mor, det stackars barnet.»
»Det gör jag med — och på allt jag har er
att tacka för, älskade tant.»
»Tyst, tyst barn!» säger min tant, och i sin
öfver-flödande hjärtlighet räcker hon sin hand till Traddles,
som sedan räcker sin till mr. Dick, som sedan räcker
sin till mig, som sedan räcker min till Traddles, och’
så äro vi framme vid kyrkporten.
Kyrkan är stilla och fridfull, men med afseende|
på dess inverkan på mig kunde den gärna varit ett
ångväfveri i full gång. Därhän har det kommit med
mig. : ■ ’ h i;’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
