Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Vårt hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
785
KAP. XLIV.
Vårt hushåll.
v
Det var någonting ganska egendomligt att efter
smekmånadens slut, sedan brudtärnorna rest, slå mig
ned i mitt eget lilla hem, ensam med Dora. Det
var som om jag mist min egentliga sysselsättning,
som jag förut bestått i den mest absorberande kurtis.
Det föreföll så underligt att alltid ha Dora i
närheten. Det kändes alldeles oförklarligt att inte
nödgas gå ut och söka upp henne, inte ha någon anledning
att pina och plåga mig med afseende på henne, inte
behöfva skrifva till henne, inte planera och hitta på
utvägar för att få vara ensam med henne. Ibland
då jag om aftnarna såg upp från min skrifning, och
hon satt där midt framför mig, plägade jag luta mig
tillbaka i min stol och tänka på hur besynnerligt det
var, att här sutto vi två tillsammans som om det
fallit alldeles af sig själft och som om ingen annan
haft med den saken att göra —att allt det romantiska
i förlofningstillståndet lagts på hyllan, att vi egentligen
inte behöfde behaga någon annan än hvarandra —
hvarandra lifvet igenom.
Då någon lång debatt pågick i underhuset och
jag var borta tills det blef mycket sent, föreföll det
mig på hemvägen så sällsamt, att Dora var därhemma 1
I början var det någonting så underbart, då hon
sakta smög sig ned för att tala med mig medan jag
intog min aftonmåltid. Det var så förbluffande att
med visshet veta, att bon lade ,upp sitt hår i papiljotter.
Det var någonting i högsta grad öfverraskande att
första gången se henne göra det.
Jag undrar just, om ett par unga fåglar kunnat
50. — Dickens, David Copperfield\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
