- Project Runeberg -  David Copperfield /
792

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Vårt hushåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

792

den själfva. Sådant är äktenskapet, Trot, och må
Gud hjälpa och välsigna er båda, ty ni äro som
ett par små barn i den villande skogen!»

Min tant sade detta i frisk och uppmuntrande
ton och gaf mig en kyss till insegel på välsignelsen,

»Se så», sade hon,, »tänd nu min lilla lykta och1
följ mig genom trädgården till min stuga.» Det fanns
nälmligen en genväg mellan våra bostäder. »Hälsa
Lilla Blomma från Betsey Trotwood, då du kommer
tillbaka, och hvad du görj, Trot, så använd aldrigj
Betsey till fågelskrämma, ty om jag sett rätt i spegeln
är hon ful nog och mager nog i sin vanliga skepnad.»

Med dessa ord knöt min tant om sitt hufvud med
en halsduk, som bon plägade använda vid dylika
tillfällen, så att det såg ut som ett bylte, och jag följde
henne hem. Då hon stod i sin trädgård och höll
upp lyktan för att lysa mig tillbaka, tyckte jag
återigen, att hon observerade mig med en viss oro, men
jag reflekterade ej vidare öfver det, ty jag var för
mycket upptagen af att begrunda hvad hon sagt och
för mycket behärskad — eget nog för första gången
— af den öfvertygelsen, att verkligen Dora och jag
utan andras tillhjälp måste skapa vår framtid, för
att kunna tänka på någonting annat.

Dora kom nedsmygande i sina små tofflor för att
taga emot mig nu då jag var ensam, och hon grät
vid min axel och sadei, att jag hade varit hårdhjärtad
och hon hade varit stygg, och jag tror, att jag sade
ungefär detsamma. Och så blefvo vi vänner igen*
pch komm|o öfverens om att vår första lilla tvist
också skulle bli den sista, och att vi aldrig skulle
gräla mer, om vi också lefde i hundra år.

Nästa husliga pröfning vi måste genomgå var
eldprof vet med tjänare. Mary Annes kusin deserterade
och gömde sig i vår kolkällare, hvarifrån han till
vår stora häpnad afhämtades af en afdelning
vapenbröder, som förde bort honom, belagd med
handbojor, i en procession, som drog vanära öfver den
åt gatan vettande delen af vår trädgård. Detta gaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0794.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free