Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Vårt hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Soo
ha jämfört dem sinsemellan och gjort anteckningar
på plånet, hvilka hbn sedan strök ut, och gån g på
gång räknat vänstra handens fingrar både fram och
tillbaka, blef hon vanligen så ledsen och modfälld
och såg så olycklig ut, att det gjorde mig ondt att
se hennes ljusa anlete mulet — och det för min
skull I — och’ jagi gick då helt sakta till henne och
sade:
»Hur är det fatt, Dora?»
Dora plägade då se upp mot mig och helt
hopplöst svara: »Jag får dem inte att gå ihop. De ge
mig en sådan hufvudvärk, och de göra aldrig som jag
vill.»
Och då sade jag: »Låt oss försöka tillsammans
Dora. Jagi skall visa dig hur du skall göra.»
Och jag började då en praktisk föreläsning, till
hvilken Dora mycket uppmärksamt lyssnade i omkring
fem minuter, hvarefter bon blef alldeles förskräckligt
trött och försökte lätta upp ämnet genom att vira
mitt hår om sitt finger eller pröfva, om det inte
skulle kläda mig att ha nedvikta skjortkragar. Om
jag då genom tystnad sökte dämpa denna lekfullhet
och fortfor med räkenskaperna, såg hon skrämd och
modstulen ut och blef allt mer och mer förvirrad, till
dess minnet af hennes naturliga glädtighet, då jag först
kiorsade hennes stig, och af att hon var mitt
hustrubarn kom öfver mig som en förebråelse. Jag lade
då ifrån migi blyertsen och bad henne taga fram
’gitarren.
Jag var den tiden mycket upptagen af arbete
och hade många bekymmer, men af samma hänsyn
behöll jagt dem för mig själf. Nu är jag långt ifrån
säker på att jag handlade rätt, men det var för mitt
hustrubarns skull jag gjorde det. Jag rannsakar mitt
inre och anförtror utan förbehåll dess hemligheter
åt detta papper. Den där gamla olyckliga känslan af
att jag förlorat eller att jag saknade någonting intog
helt visst någon plats i mitt hjärta, men den förbittrade
likväl icke mitt lif. När jag vandrade ensam ut i
det vackra vädret och tänkte på de sommardagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
