Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLV. Mr. Dick uppfyller min tants förutsägelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sög
Dick, som är svagsint och ingenting vet. Jag har
medelst ett snöre skickat upp hans namn på en
papperslapp till draken, då den var högt uppe i skyn
bland lärkorna. Draken var glad att få ta emot det,
sir, och det gjorde himlen ljusare.»
Jag gladde honom mycket med att säga af fullt
hjärta, att doktorn var värd vår största vördnad och
vår högsta aktning.
»Och hans vackra hustru är en stjärna», sade mr.
Dick. »En strålande stjärna. Jag har sett henne
lysa. Men» — nu drog han sin stol närmare mig
och lade sin hand på mitt knä — »moln, sir — moln.»
Jag besvarade den oro, hans ansikte uttryckte,
med att gifva samma uttryck åt mitt och skaka på
hufvudet.
»Hvad slags moln är det ?» sade mr. Dick.
Han såg forskande in i mitt ansikte och var så
angelägen att förstå saken, att jag gjorde mig mycken
möda att svara honom långsamt och tydligt, alldeles
som om jag noga förklarat någonting för ett barn.
»Det har uppstått något olyckligt missförhållande
mellan dem», svarade jag, »någon sorglig anledning
till tvedräkt. Saken är hemlig. Den kan bero på
den stora olikheten i ålder. Den kan också ha sin
grund i någonting helt obetydligt.»
»Inte är väl doktorn ond på henne, Trotwood ?»
sade han efter en stund.
»Nej, han är henne innerligt tillgifven.»
»Då är jag på det klara med det, min gosse !» sade
mr. Dick.
Och han blef på en gång så förtjust, att han
slog till mig på knäet, lutade sig tillbaka i stolen
med ögonbrynen .uppdragna så högt han kunde få
dem och kom mig att tro, att han var mera från
förståndet än .någonsin. Han blef dock lika hastigt
allvarsam igen, lutade sig framåt som förut, och efter
att helt vördnadsfullt ha tagit fram näsduken, som om
den verkligen föreställt min tant, sade han:
»Den underbaraste kvinna i världen, Trotwood,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
