Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLV. Mr. Dick uppfyller min tants förutsägelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
820
Wonom, förrän aftonen innan han reste till Indien.
Den aftonen kom jag under fund med, att han hade
ett falskt och otacksamt hjärta. Jag märkte då en
dubbelmening i mr. Wickfields sätt att pröfvande
betrakta mig. För första gången blef jag medveten!
om den misstanke, som likt en mörk skugga följde
mig i lifvet.»
»Misstanke, Annie!» sade doktorn. »Nej, nej, nej!»
»Nog vet jag, att du^ min make, inte hyste någon,
sådan», återtog hon, »och då jag den aftonen kom
in till dig för att nedlägga en hel börda af skäm,
och sorg och visste, att det ålåg mig att berätta, att
[under ditt tak! en person af min egen släkt, hvars
Välgörare du för min skull var, dristat till mig ställa
ord, som aldrig bort uttalas, icke ens om jag varit
iden svaga, egennyttiga varelse han tog mig för —
så reste sig min sjä,l mot den besmittelse som blotta,
omnämnandet af saken innebar. Orden dogo på mina
läippar och ha sedan dess aldrig kommit öfver dem
förrän nu.»
Mrs. Markleham lutade sig med ett kvidande läte
tillbaka i sin stol och retirerade bakom solfjädern^
som om hon aldrig mer tänkt komma fram.
»Från den dagen har jag aldrig utbytt ett ord
med honom annat än i din närvaro, och då endast
för att undvika en förklaring. Det är flera år sedan,
han af mig fick höra hvilken hans ställning var här.
De mått: och steg du i hemlighet tagit för hans
befordran och sedan uppenbarat för mig i afsikt att
bereda mig öfverraskning och glädje, ha, som du
nu kan förstå, endast förvärrat smärtan och trycket
af min hemlighet.»
Hon sjönk sakta ned vid doktorns fötter, fastän
Kan gjorde allt för att hindra det. Och så sade
hon, i det hon med tårfyllda ögon blickade upp till
honom:
»Tala inte till mig än! Låt mig säga ännu några
ord I Jag vet inte, om jag handlat rätt eller orätt,
men jag tror, att ifall det kunnat göras om^ hade jag
handlat på samma sätt. Du kan inte ana, hur det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
