- Project Runeberg -  David Copperfield /
832

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVI. Underrättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

832

begränsas, ty att förråda mr. James1 förtroende för
hans mor är någonting helt annat än att förråda
det för er. Jag anser det icke troligt, att mr. James
skulle befrämja mottagandet af bref, som tjänade
till att stegra misstämning och andra obehag. Längre
än så går jag inte gärna.»

»Var det ingenting mera?» sade miss Dartle till
mig.

Jag gaf till känna, att jag ej hade någonting mera
att säga. »Utom», tillade jag då jag såg honom på
väg att aflägsna sig, »att jag förstår hvilken roll
den där karlen spelat i denna syndiga historia och
att, som jag tänker berätta den för den redlige man,
som från barndomen varit henne i fars ställe, vill
jag råda honom att inte för mycket visa sig på
offentliga ställen.»

Han hade stannat i samma ögonblick jag börjat
tala och lyssnat med samma värdiga lugn, som han
alltid iakttog.

»Tack, sir», sade han, »men ni torde ursäkta mig
om jag säger er, att här i landet finns det hvarken
slafvar eller slafdrifvare, och att det inte är tillåtet
för enskilda personer att taga hand om lagen. Göra
de det, tror jag faran är störst för dem själfva.
Följaktligen ä,r jag inte alls rädd för att gå hvart jag
vill, sir.»

Och därmed bugade han sig artigt först för mig,
sedan för miss Dartle och försvann genom det hvalf
i hagtornshäcken, hvarigenom han för en stund sedan
kommit. Miss Dartle och jag betraktade hvarandra
under tystnad, och hennes sätt var detsamma nu som
då hon ropat på karlen.

»Dessutom säger han», anmärkte hon och krökte
svagt på läppen, »att han hört sägas, att hans herre
kryssar utefter spanska kusten och sedan ämnar
tillfredsställa sin smak för sjölifvet tills han tröttnar på
det. Men det kan inte intressera er. Mellan de båda
stolta varelserna, mor och son, är brytningen mera
afgjord än någonsin, och föga hopp finnes om att
den läker ihop sig, ty innerst äro de af samma skrot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0834.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free