- Project Runeberg -  David Copperfield /
834

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVI. Underrättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

834

klagar — kan bli räddad från att åter falla i eft
listig: fiendes snaror, så är det väl.»

Hon rätade upp sig och’ satt och såg långt
framför sig.

»Madame», sade jag aktningsfullt, »jag förstår er
menin|g, och ni kan vara öfvertygad om att jag visst
inte vill misstyda era bevekelsegrunder. Men det
måste jag likväl säga er, ty jag har alltifrån min
barndom känt denna förorättade familj, att om ni
tror, att: den så djupt förfördelade flickan icke blifvit
grymt bedragen och icke nu hellre skulle dö hundra
gånger än hon tog emot ens en bägare vatten af er
sons hand, så begår ni ett förfärligt misstag.»

»Tyst, Rosa, tyst!» sade mrs. Steerforth då den
andra ville tala, »det betyder ingenting. Vi låta det
vara. — Jag har hört, att ni är gift, sir?»

Jag svarade, att jag var gift sedan någon tid.

»Och har framgång? I mitt tysta lif här hör
jag inte mycket, men det sägs, att ni börjar bli
ryktbar.»

»Jag har haft mycken tur», sade jag, »och mitt
namn nämns nog med litet beröm.»

»Ni har ingen mor i lifvet?» — Rösten var
mildare.

»Nej.»

»Det: är skada», sade hön. »Hon skulle ha varit
stolt öfver er. God natt!»

Jag tog hennes hand, som hon räckt mig med
värdig, oböjlig hållning, och! den låg så lugn i min
som om hon haft frid i själen. Hennes stolthet
förmådde stäfja själfva pulsslagen, tycktes det, och öfver
hennes ansikte lägga den slöja af lugn, genom hvilken
hon nu satt och blickade framför sig mot fjärran.

Då jag gick ifrån dem utför terrassen, kunde
jag inte låta bli att iakttaga, hur oafvändt de båda
tycktes betrakta utsikten, och hur den insveptes i
töcken framför dem. Här och där tindrade några
tidiga lyktor borta i staden, och öfver himlahvalfvets
östra del sväfvade än det blekgula skenet. Men från
större delen af den breda mellanliggande dalen, steg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0836.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free