- Project Runeberg -  David Copperfield /
838

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVI. Underrättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

838

för er, o;ch jag tycker detsamma nu; men det är
henne jag menar och som jag tror att vi borde
meddela oss med. Förstår ni mig?»

»Alltför väl, sir», svarade han. Vi hade sänkt
våra röster nästan till hviskningar och fortforo att
tala i samma ton.

»Ni säger, att ni sett henne. Tror ni er om
att få reda på henne? Jag skulle ej kunna gör^
det annat jän genom en slump.»

»Jag tror, master Davy, att jag vet hvar jag skall
söka henne.»

»Det är mörkt nu. Efter vi två äro tillsammans,
skulle vi kanske kunna gå och försöka att få tag
på henne i kväll?»

Han var med om det och gjorde sig i ordning
att följa mig. Utan att låtsa iakttaga honom, såg
jag hur omsorgsfullt han ordnade allt i det lilla
rummet, ställde fram ljus med eldon, bäddade sängen
och till sist ur en låda tog fram en af hennes
klänningar, som jag sett henne begagna, och som jämte
några andra klädespersedlar låg ordentligt hopviken,
samt en hatt, som han lade på en stol. Han sade
ingenting om dessa kläder, och det gjorde inte jag
heller. Där hade de väntat henne mången
föregående natt, det var tydligt.

»Det var en tid, master Davy», sade han, då vi
kommit utför trappan, »det var en tid, då jag
ansåg Martha nästan lika värd med smutsen under
Em’lys fötter. Gud förlåte mig, nu är det på annat
sätt!»

Då vi sedan vandrade sida vid sida, frågade jag
honom, dels för att hålla samtalet i gång, dels af
verkligt intresse, efter Ham. Han svarade mig med
nästan samma ord som förra gången, att Ham var
sig ungefär lik, »lefde fram sitt lif under träget
arbete, utan glädje, men aldrig knotade och1 var
omtyckt af alla».

Jag frågade honom hvad han tänkte om Hams
sinnesstämning i förhållande till den, som varit
anledning till hans olycka. Om han ansåg den far-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0840.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free