Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVII. Martha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
848
en lugn förvissning om sanningen i det sagda, »så
ti|äider blygseln emellan oss och håller oss ifrån
hvarandra.»
Jag läste i hvarje ord af hans enkla och kraftiga
sätt att uttrycka sig ett nytt bevis på att han tänkt
sig in i saken från alla möjliga sidor.
»Efter hvad vi räknat ut, master Davy och jag»,
fortfor han, Ȋr det troligt, att hon endera dagen,
ensam och allena söker sig till London. Vi tro —
master Davy, jag1 och’ vi allesammans — att ni är lika
oskyldig till hvad som händt henne som det barn som
föddes i går. Ni har talat om att hon varit vänlig,
snäll och god emot er. Gud signe henne, det kunde
jag väl veta. När var hon annat mot någon? Ni är.
tacksam mot henne, och ni håller af henne. Hjälp oss
så mycket ni kan att finna henne, och himlen skall
löna er!»
Hon såg på honom hastigt och för första gången,
som om hon tviflat på hvad han sagt.
»Litar ni på mig?» frågade hon sakta och med
förvåning i rösten.
»Helt och fullt», sade mr. Peggotty.
Ȁr det er mening, att jag skall tala med lienne,
om jag finner henne, ta henne till mig, om jag själf
har tak öfver hufvudet, och så utan att hon vet kiet
gå till er och’ föra er till henne ?» frågade hon hastigt.
Båda svarade vi med en mun ja.
Hon lyfte blicken till himmelen och förklarade
högtidligt, att åt detta värf skulle hon ägna sig
nitiskt och troget. Att hion aldrig skulle vackla i sitt
uppsåt, aldrig låta afvända sig från det, aldrig svika
Idet, så länge det fanns någon möjlighet att hoppas.
Om hon icke höll sitt löfte, måtte då det enda mål,
hion nu hade i lifvet, som banjd henne vid någonting
icke af ondo, då hon släppte det ur sikte, lämna
henne om möjligt ännu mera olycklig och’ förtviflad
an hjon denna afton varit vid flodstranden, och måtte
då all mänsklig och’ gudomlig hjälp undandragas henne
för alltid!
Hon höjde ej rösten öfver en hviskning, ej hel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
