- Project Runeberg -  David Copperfield /
850

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVII. Martha

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

850

som att ta ifrån mig ert förtroende, ta ifrån mig
det mål ni satt mig, ta ifrån mig det enda som med
visshet kan rädda mig från floden.»

»I den store Domarens namn», sade jag, »inför
hvilken vi alla på den yttersta dagen skola mötas,
besvär jag er att affärda denna hemska tanke! Vi
k;u,nna alla göra något godt, om vi vilja.»

Hon darrade, hennes läppar skälfde, och hennes
ansikte bleknade, då hon svarade:

»Det har kanhända blifvit nedlagdt i era hjärtan
att rädda en stackars olycklig varelse och förmå henne
att ångra sig. Jag vågar knappt tänka det — det
viore visst alltför djärft. Kunde något godt
åstadkommas af mig, skulle jag kanske börja hoppas, ty
hittills ha mina gärningar inte vållat annat än ondt.
Fjor första gången på mycket länge skall jag vara
rädd om mitt usla lif, på grund af den uppgift ni
gifvit mig. Mera vet jag inte, och1 mera kan jag
inte säga.»

Åter kviäfde hon tårarna, som börjat droppa ned,
och efter att ha räckt ut sin darrande hand och
vidrört mr. Peggotty, liksom hade han varit i
besittning af någon helande kraft, gick hon bort ifrån oss
på den ödsliga gatan. Hon hade varit sjuk —
troligen ganska länge. Under den stund jag varit i
tillfälle att närmare ge akt på henne, hade jag märkt
att hön var blek och’ mager och att hennes insjunkna
ögon vittnade om försakelser och lidanden.

Vi följde henne på kort afstånd, ty vår väg gick
åt samma håll, tills vi åter voro inne på de upplysta,
folkrika torna. Jag hade en så obetingad tro på
Kvad hbn sagt, att jag då hemställde till mr. Peggotty^
huruvida det icke skulle kunna anses ogrannlaga att
följa henne längre. Då han hade samma uppfattning
af saken och samma tillit till henne, läto vi henne gå
sin väg och vi gingo vår, som ledde till Highgate.
Han följde mig ett godt stycke, och då vi skildes
med en bön för det nya försökets framgång, hade hos
honom tillkommit ett tankfullt medlidande, som jag
alls icke hade svårt att tolka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0852.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free