- Project Runeberg -  David Copperfield /
851

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVII. Martha

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var midnatt, då jag kom hem. Jag hade
hunnit fram till min egen grind och’ stod och lyssnade
till St. Paulsklockans djupa klang, då jag till min
öfverraskning fick se, att dörren till min tants
villa stod öppen och att ett svagt ljus från korridoren
kastade sitt sken Öfver vägen.

I tanke att min tant fått ett anfall af sin gamla
oro och stod och betraktade hur en inbillad eldsvåda
[rasade i /fjärran, gick jag öfver för att tala med
henne. Till min stora förvåning fick jag då se en
karl, som stod i hennes lilla trädgård.

Han höll ett glas och en butelj i händerna och var
i färd med att dricka. Jag stannade, dold af det täta
löfverket, ty månen hade nu gått upp, ehuru förmörkad
af jnoln, och jag kände igen samma man som jag i
början ansett för ett foster af mr. Dicks inbillning,
han, som min tant och jag sedan träffat på Londons
gator.

Ha,n både åt och’ drack och tycktes ha god aptit.
Villan tycktes väcka hans nyfikenhet, som om han
sett den för första gången. Sedan han böjt sig ned
och ställt ifrån sig buteljen på marken, tittade han
.uppåt fönstren och såg sig omkring, ehuru med ett
loroligt och otåligt uttryck, som om han varit
angelägen att komma därifrån.

Ljuset i gången förmörkades ett ögonblick, och’
min tant kom ut. Hon var uppskakad och räknade:
till Ihonom litet pengar, som han tog emot. Jag
hiörde hur det klingade.

»Hvad har jag för nytta af det här?» sade han.

»Jag kan inte undvara mera», sade min tant.

»Då går jag inte härifrån», sade han. »Det här
kan ni ta tillbaka.»

»Ni elake man», utbrast min tant mycket
uppskakad. »Hur kan ni bemöta mig så? Och hvarför
begär ni pengar af mig? Jo, för att ni vet hur svag
jag är. Hvad skall jag väl göra för att bli fri för
era besök om inte öfverlämna er åt hvad ni
förtjänat ?»

»Nå, hvarför gör ni inte det då?» sade hän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0853.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free