- Project Runeberg -  David Copperfield /
853

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVII. Martha

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

853

gick en kvarts timme, och så kom hon fram igen och
satte sig bredvid mig.

»Trot», sade min tant lugnt, »han är min man.»

»Din man, tant! Jag trodde han var död!»

»Döjd för mig», svarade min tant, »men hän lefver.»

jag satt nu tyst och häpen.

>.ßetsey Trotwood ser inte ut som om hon kunnat
itända någon öm låga», sade min tant
besinnings-fullt, »men det fanns en tid, Trot, då hon fullt och
fast trodde på den där mannen. Då hon älskade
honom af hjärtat, Trot. Då det inte fanns något bevis
på trohet och tillgifvenhet, som hon inte gärna
gifvit honom. Han lönade henne med att förstöra
hennes förmögenhet och nästan krossa hennes hjärta.
Följaktligen lade hon en gång för alla ned det slaget
af känsla i en graf, som hön fyllde och plattade till.»

»Min goda, kära tant!»

»Jag behandlade honom ädelmodigt, då jag
lämnade honom», fortfor min tant och lade som vanligt
sin hand öfver min hands utsida. »Så långt efteråt,
Trot, kan jag verkligen få säga, att jag behandlade
honom ädelmodigt. Han hade varit så svår mot mig,
att jag nog kunnat utverka skilsmässa på för mig
ganska fördelaktiga villkor, men det gjorde jag inte.
Han förslösade snart hvad jag gifvit honom, sjönk
allt djupare och djupare, gifte sig visst med en annan
och blef en äfventyrare, en storspelare, en bedragare.
Hvad han nu är, kan du se. Men han var en
vacker man, då jag gifte mig med honom», sade min
tant med en genklang af sin forna stolthet och
beundran i tonen. »Jag trodde — ty jag var en toka,
att han var den personifierade hedern.»

Hon tryckte min hand och skakade på hufvudet.

»Nu är han intet för mig, Trot, mindre än intet.
Men hellre än att se honom straffad för sina
förbrytelser, hvilket han skulle bli, om han strök omkring
här i landet, ger jag honom mera än jag har råd till
för att han skall resa sin väg, då han tid efter annan
uppenbarar sig. Jag var en toka då jag gifte mig
med honom, och i det afseendet är min tokenskap

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0855.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free