Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVIII. Husliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
856
järnprojektiler efter sig. Vi ville gärna bli af med
hbnom, men han var så innerligt fäst vid oss och
ville inte gå. Han var en gråtmild gosse och brast
lit i så pmkliga klagovisor, så snart ett upphörande
af våra ömsesidiga förbindelser kom på tal, att vi
Voro tvungna att behålla honom. Han hade ingen
mor och inga andra släktingar heller, som jag kunde
upptäcka, utom en syster, som begaf sig af till Amerika
i samma minut vi befriat henne från honom, och
fcå fingo vi den förskräckliga lilla bytingen till arf
och ägo. Han hade en liflig förnimmelse af sitt eget
beklagliga tillstånd och gned ständigt ögonen mot
jackjärmen eller böjde sig ned för att snyta sig i det
ylttersta hörnet af en liten näsduk, som han aldrig!
kunde förmås att taga upp ur fickan, utan alltid sparde
på och gömde.
Denna olycksaliga betjäntpojke, som i ett
förhastadt ögonblick fått anställning bos oss mot sex
pund (och tio shilling om året, var för mig en källa
till ständiga ledsamheter. Jag gaf akt på honom
under hans tillväxt — och han växte som en
störböna — med bäfvan motseende den tid, då han skulle
börja raka sig, ja,, till pch med de dagar, då han
skulle bli skallig eller gråna. Jag såg ingen utsikt till
att någonsin bli af med honom, och då jag sysselsatte
mig med framtiden, brukade jag tänka på hur mycket
besvär vi skulle få af honom, då han blef gubbe.
Hvad jag minst af allt väntade var, att dennai
olycksfågel skulle befria mig ur min förlägenhet på
sätt som skedde. Han stal Doras klocka, hvilken i
likhet med alla våra öfriga tillhörigheter inte hade
någon bestämd plats, och sedan han omsatt den i
mynt,,a nvände den enfaldiga stackaren dem till att
oupphörligt på diligensens tak resa fram och tillbaka
mellan London och Uxbridge. Då han afslutat sin
femtonde resa, om jag inte missminner mig, blef han
förd till Bow Street och befanns då i sina fickor ha
fyra shilling och sex pence jämte en flöjt, som han
köpt i andra hand och inte kunde spela på.
Öfverraskningen och dess följder skulle för mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
