Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVIII. Husliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
i min själs innersta gömslen. Det kunde alls icke
märkas på mig och jag tror inte det öfvade
inflytande på något, som jag sade eller gjorde. Jag bar
bördan af alla våra små mödor och företag; Dora
höll i pennorna, och båda kände vi, att lotterna voro
fördelade på lämpligaste sätt. Hon höll verkligt af
mig och var stolt öfver mig, och då Agnes i sina bref
till Dora skref några få allvarsamma ord om den
stolthet och det intresse, hvarmed mina vänner hörde
talas om mitt växande rykte och huru de, då de läste
min bok, tyckte, att det var som om de hört mig
själf tala, läste Dora upp dem för mig med
glädjetårar i de vackra ögonen och sade, att jag var en
gammal älskad, kvick och ryktbar gosse.
»Ett ouppfostradt hjärtas första missledande
impuls.» Dessa mrs. Strongs ord föresväfvåde mig ofta,
ja, vid den tiden släppte de mig nästan aldrig. Ofta
vaknade jagi med dem på läpparna om natten; jag
minns, att jag i mina drömmar läste dem, inristade
på husens murar. Ty jag visste nu, att mitt eget
hjärta varit |ouppfostradt då det först älskat Dora,
och att det, om det varit uppfostrad^ aldrig
kunnat känna, sedan vi blifvit gifta, hvad det känt och
innerst erfarit.
»Ingen skiljaktighet mellan äkta makar kan vara
mera ödesdiger än olikhet i åskådningssätt och
syften.» Äfven de orden mindes jag. Jag hade försökt
att lämpa Dora efter mig och funnit det outförbart.
Nu återstod det att lämpa mig efter Dora, dela med
henne hvad jag kupde och vara lycklig, bära på
mina egna skuldror hvad jag måste och vara
lycklig ändå. Under denna tuktan sökte jag böja mitt
hjärta, då jag! började tänka. Detta gjorde mitt andra
år långt lyckligare än mitt första varit, och — hvad
än bättre var — det gjorde Doras lif till idel solsken.
Men då det året led mot sitt slut, var Dora inte
stark. Jag hade hoppats att lättare händer än mina
skulle hjälpa till att forma hennes karaktär, och att
ett barnaleende vid hennes bröst skulle förvandla mitt
hustrubarn till kvinna. Men det blef ej så. Anden
55. — Dickens, David Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
