Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIX. Jag drages in i mystiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
låta mig att som privatperson vägra att fullfölja ett
ämne, som drifvit mig till förtviflans yttersta gräns
i min egenskap af tjänsteman.»
Jag sade, att jag var mycket ledsen att jag helt
oskyldigt kommit in på ett ämne, som uppskakade
honom så mycket. »Törs jag fråga», sade jag, »utan
fajra för att upprepa mitt förra misstag, hur mina
gamla vänner mr. och miss Wickfield må?»
»Miss Wickfield», sade mr. Micawber och blef röd
i ansiktet, »är nu som alltid ett mönster och ett
lysande föredöme. Min bästa Copperfield, hon är den
enda ljusa punkten i en eländig tillvaro. Min
vördnad för denna unga dam, min beundran för hennes
karaktär, min hängifvenhet för henne, på grund af
hennes kärleksfulla sinnelag och sanna väsen och
godhet . . .! — Led mig ned i en gränd», sade mr.
Micawber, »ty i mitt nuvarande sinnestillstånd står jag
sannerligen inte ut med det här!»
Vi vände af inåt en trång gata, där han tog fram
sin näsduk och stödde sig med ryggen mot en vägg.
Om jag såg på honom lika allvarligt som Traddles
gjorde det, måtte han inte ha funnit vårt sällskap så
värst upplifvande.
»Det är mitt öde», sade mr. Micawber och
snyftade oförställdt, ehuru äfven detta med något af det
forna anspråket på en viss elegans, »det är mitt öde,
mina herrar, att vår naturs ädlaste känslor hos .mig
vända |sig till plåga. Den hyllning jag ägnar miss
Wickfield iäir som ett knippe pilar i mitt bröst. Det är
bäkt ni lämna mig och låta mig trampa jorden som
en landss try käre. Masken gör då upp mina
affärer så mycket förr.»
Utan att akta på denna uppmaning stodo vi och
väntade, tills han lagt ihop sin näsduk!, dragit upp
sina skjortkragar och för att missleda de personer i
grannskapet, som möjligen observerat honom,
börjat gnola på en melodi och satt hatten på sned. Jag
nämnde då — icke vetande hvad som kunnat gå
förloradt, om vi förloradt honom ur sikte — att det skulle
vara mig ett stort nöje att presentera honom för min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
