- Project Runeberg -  David Copperfield /
878

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIX. Jag drages in i mystiska förhållanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

878

tant, om. han ville åka ut till Highgate, där en säng
stod till hans förfogande.

»Ni skall brygga oss ett glas af er egen
purijsch, mr. Micawber», sade jag, »och glömma hvad
som nu tynger ert sinne genom att öfverlämna er åt
angenäma hågkomster.»

»Eller om ni kan finna någon lättnad i att
meddela det åt vänner, mr. Micawber, skall ni tala om
Idet för oss», sade Traddles helt försiktigt.

»Go’ herrar», sade mr. Micawber, »gör med mig
hvad ni vilja. Jag är ett flarn, som gungar på djupet
och drifves i alla riktningar af elefanterna —
ursäkta, jagi menar elementerna.»

Åter gingo vi arm i arm, kommo fram till
diligensen just då den skulle afgå och anlände till
Highgate, utan att ha råkat ut för några äfventyr på
vägen. Jag var mycket orolig och oviss i mitt sinne;
om hvad jag! skulle säga eller göra för att handla
rätt, och så var det äfven med Traddles. Mr.
Micawber var för det mesta försänkt i djup dysterhet. Ibland
gjorde han ett försök att krya upp sig och gnola på
en eller annan visstump, men hans återfall till mörk
melankoli gjorde så mycket starkare intryck genom
det löjliga i att hatten satt på sned och skjortkragarna
Voro uppdragna ända till ögonen.

Vi gingo till min tants hus, icke till mitt, af den
anledning, att Dora ej var frisk. Min tant kom ned,
då vi anhållit att få träffa henne, och hon hälsade mr.
Micawber hjärtligt välkommen. Mr. Micawber kysste
henne på hand, drog sig tillbaka i ett fönster och hade
en pers med sig själf.

Mr. Dick var hemma. Han hyste af naturen ett
jså innerligt medlidande med alla som föreföllo sjuka
eller nedslagna och hade så lätt att komma under fund
med sådana personer, att han skakade hand med mr.
Micawber minst ett dussin gånger på fem minuter.
För mr, Micawber i hans bekymmer syntes denna
värme å en främlings sida sä rörande, att han vid
hvarje handskakning ej kunde säga annat än, »Min
bästa sir, ni öfverväldigar mig!» Detta fann mr. Dick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0880.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free