Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L. Mr. Peggottys dröm går i uppfyllelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
trappan. Det lär finnas aktningsvärda kvinnor här
i huset, och det är skada,, att ett sådant ljus som ni
skall hålla till bland dem i det fördolda. Om ni
flyttar härifrån och söker er en annan tillflykt här i
staden i annan egenskap än den som tillkommer er —
ty jden får ni gärna bibehålla, utan att jag gör er
någiot omak — så kan ni vänta er samma behandling,
så snart jag fått reda på er vistelseort, och jag
hoppas lyckas, ty jag kan påräkna biträde af en herre,
som för inte länge sedan eftersträfvade er hand.»
Skulle han då aldrig, aldrig komma? Hur länge
skulle jag uthärda detta? Hur länge kunde jag
uthärda det?
»O, jag arma 1» utbrast den olyckliga Emily i en
ton, som kunnat röra äfven det hårdaste hjärta, tänkte
jag, men Rosa Dartles leende vittnade icke om något
veknande. »Hvad skall jag göra!»
»Göra?» återtog den andra. »Lefva lycklig i era
minnen! Ägna ert lif åt tank|en på James Steerforths
ömhet — han ville ju göra er till hustru åt sin dräng,
inte sant? — eller åt tacksamma betraktelser öfver
den ärlige och förtjänte man, som velat ta er som
hans gåfva. Eller om dessa stolta hågkomster och
medvetandet om era egna dygder och den hedrande
ställning, hvartill de lyfte er i hvar lefvande
människovarelses ögon, icke äro tillräckliga att uppehålla ert
mod, så gift er med den där hedersmannen och var
glad, att han visat sig så nedlåtande. Om inte heller
det passar er, så dö ! Det finnes skjul och
afskrädes-högar för sådana lik och en sådan förtviflan — sök
reda på dem och flyg så upp till himmelen!»
Jag hörde steg långt nere i trapporna. Jag kände
igen dem, jag var säker på att det var hans. Han kom,
pris vare Gud!
Hon vände sig långsamt om mot dörren, då hon|
sade detta, så att jag ej längre kunde se hennes
ansikte.
»Men märk väl», tillade hon långsamt och strängt
i det hon öppnade dörren för att gå, »och lägg på
minnet, att jag, af skäl, som jag äger, och anled|-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
