Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LI. Början af en längre resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
frågade henne på det landets språk, hvad hon var så
förskräckligt ledsen för.»
Han såg allt detta för sig under det han talade.
Det drog honom lifs lefvande förbi, så att han i sin
kraftiga skildring kom mig att se det tydligare än
jag förmår uttrycka det. Då jag nu långt efteråt
skrifver om det, kan jag knappt tro annat än att jag
bevittnat |dessa tilldragelser; de äro intryckta i mitt
sinne med en så förvånande prägel af verklighet.
»Då Emly med sina ögon — som voro så tunga —
riktigt kunde se denna kvinna», fortfor mr. Peggotty,
»kände hon igen henne, för hon var en af dem hon
ofta talat med på stranden. Ty hon hade visserligen,
som jag nyss sade, sprungit mycket långt på natten.,
men hon hade också ofta förr färdats långa sträckor,
dels till fots, dels i båt eller vagn,, och bon kände till
kusten många mil bortåt. Den där kvinnan hade inga
egna barn, för hon var en helt ung hustru, men hon
hade hopp om att få ett snart. Och måtte Gud höra
mina böner, så att det barnet gör henne glädje och
blir henne till tröst och hugnad lifvet igenom! Måtte
det älska henne och ära henne på hennes ålderdom,
hjälpa henne i hennes sista stund, bli en ängel för
henne både häir i lifvet och i det tillkommande!»
»Amen!» sade min tant.
»I början hade hon förefallit litet skygg och
förlagen, och hållit sig på afstånd med sin spånad eller
hvad det nu varit för arbete, då Emly talat med
barnen. Men Emly hade gifvit akt på henne och
gått bort och talat med henne, och som den unga
hustrun själf tyckte om barn, hade de snart blifvit
vänner, ja, så goda vänner, att när Em’ly kom åt det
hållet gaf den unga kvinnan Em’ly alltid blommor.
Och det var hon som nu frågade henne, hvarför hon
var så förskräckligt ledsen. Emly talade om det för
henne, och hon tog henne hem till sig. Ja, det gjorde
hon verkligen. Hon tog henne hem till sig», sade
mr. Peggotty och satte händerna för ansiktet.
Han var mera rörd af denna kärlekshandling än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
