Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LI. Början af en längre resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
goo
jag sett honom af något sedan den kvällen då hon
rymt. Min tant och jag läto honom vara ostörd.
»Stugan var liten», det kan ni väl tänka er», sade
han efter en stund, »men där fanns rum för Em’ly —
mannen var ute till sjöss — och hustrun höll saken
hemlig och öfvertalade också grannarna — som inte
voro många — att tiga med den. Em’ly sjuknade i
feber, och hvad som förefaller mig bra underligt —
kanske är det inte underligt för dem som ä’ lärda —
är, att hon totalt glömde det landets språk och inte
kunde tala något annat än sitt eget, som ingen där
begrep. Hon minns som i en dröm, hur hon låg där
och ständigt talade sitt eget språk i den tron, att den
gamla båten låg bakom närmaste udden i viken, och
hur hon tiggde och bad dem att skicka någon dit
och tala om, att hon höll på att dö, och komma
tillbaka med en hälsning, vore det också bara ett enda
(or|d, om att de förlåtit henne. Nästan hela tiden
trodde hon, än att den där jag nyss nämnde stod och
lurade på henne nedanför fönstret, än att han, som
var skuld till allt detta, fanns inne i rummet, och bon
ropade på den unga kvinnan och bad henne, att inte
lämna ut henne, men hon visste på samma gång, att
hon inte kunde göra sig förstådd och fruktade, att
man skulle föra bort henne. Och det lågade som eld
föpr hennes ögon och dånade för öronen på henne,
och för henne fanns det hvarken i dag, i går eller
i morgon, utan allt i hennes lif, som varit eller kunde
bli, och allt som aldrig varit och aldrig kunde bli^
(störtade sig öfver henne på en gång, och ingenting
var klart eller glädjande, men ändå sjöng hon och
skrattade åt det. Hur länge det där räckte, vet jag
inte, men så föll hon i $ömi\, och i stället att som
förut vara många gånger starkare än hon någonsin
varit förr, blef hon nu så svag som det minsta barn.»
Här stannade han liksom för att hämta sig från
fasorna i sin egen beskrifning. Efter att ha tegat
några (ögonblick fortsatte han sin historia.
»Det var en vacker eftermiddag hon vaknade, och
allt var så lugnt att intet annat ljud hördes än skvalpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
