Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LI. Början af en längre resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9° 3
och [öfvergifven, fann hon, som hon trodde, en vän,
en anständigt klädd kvinna, som talade med henne
om hvad slags handarbete hon lärt sig att utföra,
lofvade att skaffa henne sådant i öfverflöd, att förse
henne med bostad för natten och att följande dag;
göra hemliga förfrågningar om mig och alla i
hemmet. När mitt barn», nu höjde han rösten, »stod vid
randen af det förfärligaste som kan sägas eller
tänkas kom Martha, trogen sitt löfte, och räddade henne!»
Jag kunde inte återhålla ett glädjeskri.
»Master Davy», sade han och fattade min hand i
sitt fasta grepp, »det var ni, som först nämnde henne
för mig. Jag tackar er, sir. Hon var pålitlig. Hon
visste af bitter erfarenhet hvar hon skulle söka och
hvad hon skulle göra. Hon hade gjort det, och
Herren ledde henne. Blek och brådskande kom hon till
Em’ly, då (Em^ly sof. Hon sade till henne: ’Stig
upp från det som är värre än döden och följ mig!’
De som hörde till huset försökte att hindra henne,)
men lika gärna kunde de sökt hindra hafvets våg.
’Ur vägen’, sade hon till demi, ’jag är en ande, som
kallar henne bort från hennes öppna graf!’ Hon
talade om för Em’ly, att hon träffat mig och att hon
visste, att jag älskade och förlät henne. Hon satte
hastigt kläderna på henne och ledde henne, blek och
darrande, bort vid sin arm. Hon frågade inte mera
efter hvad de sade, än om hon inga öron haft. Hon
gick fram mellan dem och mitt barn, och hon frågade
ej efter någon annan än henne. Och så förde hon
henne lyckligt ut midt i natten från detta förderfvets
nä^te 1
Hon vårdade sig om Em’ly», sade mr. Peggotty,
som släppt min hand och lagt sin egen på sitt
flämtande bröst, »bon vårdade sig om min Em’ly;, som
låg alldeles utmattad, stundtals yrande, till långt inpå
den följande dagen. Då gick hon ut för att söka upp
mig, och sedan sökte hon upp er, master Davy. Hon
sade inte Em’ly hvarför hon gick, ty hon fruktade,
att modet skulle svika Em’ly, som då möjligen kunnat
gömma sig. Hur den grymma damen fått veta hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
