- Project Runeberg -  David Copperfield /
928

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LII. Jag är närvarande vid en explosion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

928

för sent för er, gamla stolle/att draga er tillbaka.
Hvar är mor ?» utbrast han plötsligt, ty, han hade
visst nu märkt, att Traddles försvunnit, och ryckte
häftigt i klocksträngen. »Vackert beteende det här
i ens eget hus!»

»Mrs. Heep är här, sir», sade Traddles, som i
detsamma kom tillbaka med den värdiga modern till
en värdig! son. »Jag har tagit mig friheten att själf
presentera mig för henne.»

»Hvad är ni för en, som går och presenterar er?»
sade Uriah. »Hvad har ni här att göra?»

»Jag är mr. Wickfields ombud och vän, sir», sade
Traddles på ett lugnt och affärsmässigt sätt. »Och jag
har fullmakt på fickan att i alla afseenden handla å
hans vägnar.»

»Den gamla åsnan har supit så att han blifvit barn
på nytt», sade Uriah och blef än fulare i synen, »och
fullmakten har af vunnits honom med svek.»

»Nog är det någonting, som af vunnits honom
med svek, det vet jag», sade Traddles helt lugnt,
»och det vet också ni, mr. Heep. Den frågan
hänskjuta vi med er tillåtelse till mr. Micawber.»

»Ury —» började mrs. Heep med en ängslig
åtbörd.

»Tig ni, mor», svarade han, »ju mindre som sägs,
desto bättre är det.»

»Men, min Ury —!»

»Kan ni inte tiga, mor, och öfverlämna saken till
mig.»

Ehuru jag länge vetat, att hans ödmjukhet var
falsk och alla hans försäkringar tomma och ihåliga,
hade jag inte gjort mig någon riktig föreställning om
vidden af hans skrymteri förrän jag fick se honom
utan mask. Det plötsliga sätt hvarpå han afkastat
den, då han märkte, att den var gagnlös; den
illfundig-het, den oförskämdhet och det hat han uppenbarade;
det hånleende, som än i denna stund vittnade om
fröjd öfver det onda han åstadkommit, fastän han
samtidigt var förtviflad och icke såg någon möjlighet
att undkomma oss — allt detta var visserligen i stycke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0930.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free