Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LII. Jag är närvarande vid en explosion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
936
tecknad, Wilkins Micawber, antager — att hans
frånfälle kunde leda till vissa upptäckter och till
upphäfvandet af — Heeps — makt öfver familjen W.,
så framt icke hans dotter kunde genom hemligt
inflytande förmås att af kärlek till faderns minne afstå
från all utredning af firmans affärer, ansåg sagde
— Heep — det lämpligt att hafva i beredskap en
af mr. W. utfärdad förbindelse å nämnda summa,
stor tolf tusen sex hundra fjorton pund, två shilling
och nio pence med ränta, å hvilken förbindelse
antecknats, att — Heep — förskjutit dessa penningar
för att rädda mr. W, undan vanära: ehuru han
faktiskt aldrig förskjutit summan, hvilken för länge sedan
blifvit återställd. Underskrifterna på denna revers,
hvilka skola utvisa, att d,en är utställd af mr. W.
och bevittnad af Wilkins Micawber, äro förfalskningar,
verkställda af — Heep. Jag har i min ägo åtskilliga
af honom gjorda efterapningar af mr. W—s
namnteckning, till finnandes i den där anteckningsboken,
här och där skadade af elden, men dock fullkomligt
läsliga. Jag har aldrig bevittnat någon sådan
lånehandling, och -själfva dokumentet i fråga har jag i
min ägo.»
Uriah Heep ryckte till, tog. en nyckelknippa ur
fickan och öppnade en låda; men så besinnade han
sig och vände sig åter mot oss utan att se i den;.
»’Och själfva doku|mentet’», upprepade mr.
Micawber och såg sig ojmkring som om det varit texten
till en predikan, »’har jag i min ägo’, — det vill
säga, jag hade det i morse, då jag skref det här,
men nu*ar jag lämnat det till mr. Traddles.»
»Det äger sin riktighet», sade Traddles.
»Ury, Ury!» sade modern. »Var ödmjuk och gör
upp saken. Jag vet, mina herrar, att min son blir
ödmjuk, bara ni ger honom tid till eftertanke. Mr.
Copperfield, nog måste väl ni veta, att han alltid
varit ödmjuk!»
Det var ganska eget att se hur hans mor höll
fast vid den gamla förställningen sedan han själf
öfvergifvit den som gagnlös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
