Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LII. Jag är närvarande vid en explosion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
942
»Måste jag det ? Det vet jag just inte», sade Uriah.
»Jag får lof att ha tid att tänka på saken.»
»Visserligen», sade Traddles, »men under tiden
och till dess allt blifvit utfördt till vår
belåtenhet, behålla Vi dessa saker i vår ägjo och anhålla
— eller, rättare sagt, ålägga er att stanna i ert rum
och icke ha förbindelse med någon.»
»Nej, se det går jag då inte in på», förklarade
Uriah med en ed.
»Ni sitter säkrare i Maidstones fängelse», anmärkte
Traddles, »och ehuru lagen torde visa sig
långsammare, när det gäller att ge oss vår rätt, och kanske
inte kan göra det så fullständigt som ni, är det intes
tu tal om att den kommer att straffa er. Det vet
ni naturligtvis lika väl som jag. Copperfield, vill
du vara god och gå till Guildhall och hämta ett par
polisbetjänter.»
Härpå följde ett nytt utbrott af mrs. Heep.
Gråtande kastade hon sig på knä för Agnes och besvor
henne att lägga sig ut för dem, förklarade att han
var mycket ödmjuk och medgaf att alltsammans var
sant. Ville inte han göra hvad som fordrades af
honom, så skulle hon göra det och mera därtill. Hon
var nämligen som från förståndet af rädsla för hvad
som skulle kunna hända hennes älskling. Att fråga
hvad han skalle ha gjort, om hon varit djärf nog,
vore detsamma som att fråga hvad en förskrämd
hundracka skulle ha gjort, om den haft en tigers
mod. Han var den förkroppsligade fegheten och
visade nu;, om någonsin under sitt usla lif, sin låga.
natur genom butterhet och modfälldhet.
»Vänta!» skrek han till mig och torkade sin heta
panna med handen. »Mor, håll munnen! Nå, så ge
dem den där afsägelsehandlingen då. Gå efter den.»
»Vill ni, mr. Dick», sade Traddles, »vara god och
gå med och hjälpa henne?»
Stolt öfver uppdraget, hvars natur han väl
förstod, följde mr. Dick henne ungefär som fårhunden
följer fåret. Men mrs. Heep gjorde honom föga
besvär, ty då hon kom tillbaka, hade hon med sig] ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
