Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIV. Mr. Micawbers transaktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
958
Jag vet inte om mr. Micawber fäste någon
egentlig mening vid denna sista fras; jag vet inte, om
någon gör det eller någonsin gjort det, men han
tycktes njuta ofantligt af den, och med en betydelsefull
harkling upprepade han, »som man och man emellan».
»Jag föreslår växlar», sade mr. Micawber, »en
bekvämlighet inom affärsvärlden, för hvilken vi
ursprungligen ha att tacka judarna ,som synas mig ha haft
alltför mycket att skaffa med sådana i alla tider —
jag föreslår växlar, emedan de kunna diskonteras.
Skulle åter en vanlig revers eller någon säkerhet
af annat slag föredragas, är jag villig att utfärda ett
sådant dokument, som — man och man emellan.»
Min tant anmärkte, att då fallet som här var, att
båda parterna gingo in på hvad som helst, tog hon
för afgjordt, att man utan svårighet kunde komma
öfverens om den punkten. Mr. Micawber var af
samma mening.
»Med afseende på de husliga förberedelser vi
vidtagit», sade mr. Micawber med en viss stolthet, »för
att möta det öde åt hvilket vi nu frivilligt invigt oss,
anhåller jag att få redogöra för dem. Min äldsta
dotter infinner sig hvarje morgon klockan fem på
ett närbeläget etablissemang för att förvärfva
kännedom om den process — ifall jag får begagna det ordet
— som består i att mjölka kor. De yngre barnen
äro tillsagda att så noggrant som möjligt studera de
i stadens fattigare delar uppfödda svinens och hönsens
vanorj,, en sysselsättning från hvilken de vid två
olika tillfällen blifvit hemförda, på grund af att de
varit nära att bli öfverkörda. Själf har jag under den
sista veckan ägnat en viss uppmärksamhet åt
bröd-bakningskonsten, och min son Wilkins har, väpnad
med en promenadkäpp, drifvit boskap, när det
tilllåtits honom af de vresiga legohjon, som haft kreaturen
i sin vård, att frivilligt göra tjänst i den riktningen
— hvilket jag, med ledsnad öfver vår naturs fördärf,
måste erkänna icke varit ofta, ty vanligen tillsades
han under hot och svordomar att gienast upphöra.»
»Det där ha ni gjort mycket rätt i», sade min tant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
