Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIV. Mr. Micawbers transaktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
966
han visste icke fanns till, på så sätt gjörande sig
delaktig ü bedrägeriet.»
»Och till sist tog han hela skulden på sig», tillade
min tant, »och skref ett vanvettigt bref till mig, i
hvilket han anklagade sig för stöld och alla möjliga
brott. Jag gjorde honom då ett besök tidigt en
morgon, begär dje att få ett tändt ljus, brände upp
brefvet och sade åt honom* att om han någonsin
kunde göra rätt för sig och betala mig, så skulle
han göra det; hvarom icke, skulle han tiga med
saken för sin dotters skull. Om någon säger ett ord
till mig, lämnar jag huset!»
Alla förblefvo vi tysta; Agnes satte händerna
för ansiktet.
»Och ni, min gode vän», sade min tant efter
en paus, »ni har verkligen lyckats tvinga honom att
återlämna pengarna ?»
»Saken var den», svarade Traddles, »att mr.
Micawber så fullkomligt inringat honom och alltid var
färdig med så många nya anklagelser, om en redan
framkastad förfelade sin verkan, att hani omöjligt
kunde undgå oss. En högst egendomlig omständighet
har jag att bemärka med afseende på denna summa,
nämligen att han inte tillägnade sig den så mycket
för att tillfredsställa sin oerhörda girighet, som inte
mer af hat mtot Copperfield. Det sade han mig
rent ut. Han sade, att han, om det gällt, velat ge ut
en lika stor summa tör att motverka eller skada
Copperfield.»
»Aha!» sade min tant,; i det hon tankfullt
rynkade pannan och såg) på Agnes. »Och hvart här
han tagit vägen?»
»Det vet jäg inte. Han reste härifrån», sade
Traddles, »tillsammans med sin mor, som hela tiden
skrek och bad och aflade bekännelser. De begåfvo
sig af med en af nattdiligenserna till London, och mera
vet jag inte om honom, utom att hans illvilja mot
mig var oerhörd, då han reste,. Hani ansåg sig ha
mig och mr. Micawber att tackla för naistan lika mycket,
öch jag sade hobom, att det tog jag som en artighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
