- Project Runeberg -  David Copperfield /
978

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LV. Storm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

978

hästar knappt kunde komma fram. Många gånger
under nattens mörkaste del — det var nu långt inne
i september, då nätterna icke äro korta — vände sig
hästarna i förspannet om eller tvärstannade de, och
ofta fruktade vi på allvar att diligensen skulle blåsa
omkull. Starka regnbyar drefvos likt skurar af stål
framför stormen, och om det vid dessa tillfällen fanns
någon möjlighet att söka sig i lä inlvid några träd
eller någon mur, stannade vi gärna af ren oförmåga
att fortsätta kampen.

Då dagen grydde, stormade det allt värre och
värre. Jag hade varit i Yarmouth då sjömännen sagt
att stormen lossade kanoner, men någonting jämförligt
med detta hade jag aldrig varit med om. Vi kommo
till Ipswich — mycket försenade, ty vi hade nödgats
kämpa oss fram hvar tumsbredd mark sedan vi
kommit tio mil från London) — och funno en folkhop
samlad på torget, efter att ha stigit upp midt i natten
af fruktan för ramlande skorstenar. Några af dessa
människor kommo in på gästgifvargården, under
det att vi bytte hästar, och de berättade, att stora
blyplåtar ryckts från ett högt kyrktorn och slungats
in på en bakgata, där de afspärrat trafiken. Andra
hade att förtälja om landtfolk, som kommit in från
byarna i trakten och som sett stora träd ligga
uppryckta med rötterna och sädesstackar kringkastade
på vägarna och fälten. Och än förmärktes intet
aftagande, tvärtom steg stormens våldsamhet.

I samma mån vi närmade oss hafvet, hvarifrån
den förfärliga vinden blåste in rakt mot land, blef
den alltmera hemsk’. Långt innan vi sågo hafvet,
kände vi dess skum på läpparna, och ett salt regin
öste ned öfver oss. Vattnet hade inkräktat många
mil af den flacka heden i närheten af Yarmouth,
och hvarenda damm och pöl piskade sina bräddar
och hade sitt lilla tillskott af bränningar, som vräkte
sig emot oss. Då vi fingo hafvet i sikte, höjde sig
ibland vågorna vid horisonten öfver den vältrande
afgrunden och tedde sig likt glimtar af en annan strand
med torn . och byggningar, och då vi till sist rullade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0980.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free