Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LV. Storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
979
in i staden, kommo människorna ut från sina hus,
vinglande på benen och med utslaget hår, undrande
öfver postvagnen, som kunnat reda sig en sådan
natt.
jag tog in på det gamla värdshuset och gick
ned för att se på hafvet, vacklande fram på gatan,
som var beströdd med sand, tång och massor af
flygande skum, rädd för det neddansande skiffret
och takteglet, huggande fast i personer, som jag mötte
i tvära vändningar. När jag kom närmare stranden,
såg jag inte bara fiskarefamiljer utan stadens halfva
bef olkning stå liksom på lur bakom byggningarna. Allt
emellanåt trotsade några af dem stormens raseri för
att få se på hafvet, men fördes ur sina banor, när de
sedan försökte att i sicksack vända tillbaka.
Då jag anslöt mig till dessa grupper, fann jag
klagande kvinnor, hvilkas män voro ute på sill- eller
ostronfiske i båtar, som man hade mycket skäl
antaga gått till botten, innan de hunnit söka sig in
i någon hamn. Gråhåriga gamla sjömän syntes bland
folket, skakande på hufvudet, då de sågo från vattnet
till himmelen, och mumlande till hvarandra, och där
funnos skeppägare, uppskakade och ängsliga, barn,
som flockade sig tillsammans och blickade upp till
de äldre, till och med kraftiga sjöbussar, som med
oro, i lä af säkert skydd, riktade sina kikare mot
hafvet, som om de bespejat en fiende.
Själfva det ofantliga hafvet förvirrade mig, då
jag, trots den förblindande stormen, de flygande
stenarna?, sandyran och det förfärliga bullret, kunde
få ro att betrakta det någon minut. Då de höga
vattenväggarna kommo inrullande och, då de stodo
som högst, slungade sig ned i bränningen, såg det
ut som om den minsta af dem kunnat begrafva staden.
Då den återgående vågen sedan med ett hest rytande
drog sig tillbaka, tycktes den suga djupa hålor i
stranden, som om den haft för afsikt att underminera
jorden. När några hvit toppiga vågor kommo
fram-dundrande och splittrades innan de nådde land, tycktes
hvarje beståndsdel af den forna helheten, i full be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
