Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LV. Storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
sittning af dess raseri rusa fram för att ingå som
del i ett nytt vidunder. Böljande bergl förvandlades
till dalar, böljande dalar — stundom genomskjutna
af en enda stormfågel — lyftes upp och blefvo berg;
massor af vatten ansatte och skakade stranden med
ett dånande ljud; hvarje skepnad rullade vildt framåt,
så fort den kommit till, för (att ändra form och
plats och drifva bort sin företrädare; den inbillade
stranden vid horisonten med sina torn och
bygg-ningar höjde och sänkte sig, molnen jagade fram
fort och tätt, och det var som om hela naturen
hållit på att sprängas och upplösas.
Då jag inte fann Ham bland de människor, som
sammanförts af denna minnesvärda storm — ty än
i dag talar man om den som den våldsammaste som
hemsökt den kusten — begaf jag mig till hans hus.
Det var stängdt, och som ingen öppnade då jag
knackade på, gick jag på bakvägar och genom smala
gränder till det varf, där han arbetade. Där fick
jag veta, att han begifvit sig till Lowestoft för att
biträda med några angelägna skeppsreparationer, där
hans skicklighet behöfdes, men att han tidigt följande
dag väntades tillbaka.
Jag vände då om till värdshuset, och då jag
tvättat och klädt mig och förgäfves försökt att sofva,;
var klockan fem. Jag hade inte suttit i fem minuter
framför elden i kafferummet, då kyparen kom in,
och under förevändning att sköta om den började
tala till mig. Han berättade, att två kolfartyg med
besättning och allt gått till botten några mil från
Yar-mouth och att några andra fartyg, hårdt ansatta
arbetat af alla krafter ute på redden för att hålla sig från
stranden. Gud nåde dem och alla stackars sjöman^
sade han, om vi finge ännu en natt lik den sista!
Jag kände mig mycket nedslagen, mycket ensam
och erfor en oro öfver att icke ha funnit Ham, som
ej stod i något rimligt förhållande till sin anledning.
De nyligen timade tilldragelserna hade gripit mig
mera än jag själf visste, och jag var riktigt yr i
hufvudet till följd af att jag så länge varit utsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
