Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVI. Det nya såret och det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
989
KAP. LVI.
Det nya såret och det gamla.
Du hade ej behöft, o Steerforth, då vi sist talade
med hvarandra, säga: »Tänk det bästa möjliga om
mig!» Jag anade inte då, att den stunden var
afskeds-stundenymen det har jag alltid gjort, och skulle jag
kunnat förändra mig nu, då jag såg den synen!
De hämtade en bår och lade honom på den
och höljde en flagga öfver honom och buro honom
upp mot boningshusen. Alla de som buro honom
hade känt honom, varit ute och seglat med honom,
sett honom glad och käck. De buro honom unden
stormens dån, det bröt en tystnad genom larmet/
de förde honom till stugan, där döden redan gästade
Men när de ställde ned båren vid tröskeln, sågo
de på hvarandra och på mig och hviskade. Jag för
stod hvarom. De kände som om det icke varit rätt
att lägga honom i samma rum.
Vi ’gingo in i staden och buro vår börda till
värdshuset. Så fort j<ag något kunde samla mina
tankar, skickade jag efter Joram och bad honom
anskaffa en vagn, på hvilken stoftet under natten
kunde föras till London. Jag visste, att omsorgen
härom jämte den tunga plikten att bereda hans mor
på dess mottagande tillkom mig allena, och den plikten
ville jag uppfylla så troget som möjligt.
Jjag valde natten för färden för att väcka mindre
uppmärksamhet då jag lämnade staden. Men fastän
det var nära midnatt då jag åkte ut från gården
i en schäs, följd af det jag tagit i mini vård, stodo
många därute och väntade. Här och där i staden
och äfven sedan jag hunnit ett stycke fram på lands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
