Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVI. Det nya såret och det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
991
porträtt som gosse hängjde på väggen. Skrinet, i
hv|ilket hans mor förvarade hans bref, stod kvar
på Sin plats. Jag ^undr ade om hon plägade läsa
dem jiuj, tom hon någonsin mer skulle läsa dem.
Det var så tyst i huset, att jag hörde flickans
lätta steg i trappan. Då hon; kom tillbaka hälsade
hon från mrs. Steerforth, som bedt henne säga, att
hon var sjuk och inte kunde komma ned, men om
jag ursäktade, att hon tog emot i sin sängkam|liiare,
ville ho,n mycket g|ärna träffa mig. Efter några
ögonblick stod jag framför hennie.
Hon var i hans rum och i sitt eget.
Naturligtvis förstod jag genast, att honj flyttat ditin för
att tänka på honomj* omg|ifven af alla dessa
vittnesbörd om hans nöjen och talanger, som af samma
skäl funn|os kvar sådana han lämnat dem. Men till
och med i denna stund, då hon tog emot mig,
mumlade hon någonting om att hon öfvergifvit sitt eget
rum för att läget var ofördelaktigt under hennes
sjukdom, och med en stolt blick afvisade hon hvarje
antydan om sanningen.
Bredvid henne fann jag som vanligt Rosa Dartle.
Från första ögon/blicket hennes mörka ögon träffade
mig såg jag, att hon förstod, att jag kom med
sorgliga underrättelser. Ärret blef genast synligt. Hon
drog sig tilljbaka bakom stolen, för att mrs.
Steerforth ej skulle kunna observera hennes ansikte, och
fixerade mig med en forskande blick, som aldrig
vek, aldrig sänkte sig.
»Jag ser till min ledsnad!, att ni är sorgklädd,
sir», sade mrs. Steerforth.
»Jag är tyvärr änkling», svaradje jag.
»Ni är mycket för ung för att ha lidit en sådan
förlust», återtog hon. »Det gör mig ondt att höra,
det. Det gör mig mycket ondt. Jag lioppas tidenj
skall läka sår|et.»
»Jag hoppas tidjen skall läka allas våra sår», sade
jag och såg på henne. »Bästa mrs. Steerforth, det
mås t|é vi tro äfven under våra största olyckor.»
Mitt allvarliga sätt och tårarna, som stodo mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
