- Project Runeberg -  David Copperfield /
1001

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVII. Emigranterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IOOI

»Är det icke tillbörligt», sade mr. Micawber och
reste sig upp, »att fäjsta sig vid småsaker. Emma, du
har rätt I»

»Förlusten har varit min familjs», sade hans hustru,
»icke din, Micawber. Om min familj nu börjar inse,
hvad den genom eget förvållande gått miste om i
det förflutna och räcka dig en broderlig hand, så
afvisa den inte!»

»Min vän», sv,arade han, »må det ske, som du
vill.»

»Om inte för deras skull så för min, Micawber»,
sade hans hu,stru.

»Emma», sade han, »den uppfattningen af saken
är i en stund som denna oemotståndlig. Icke ens nu
kan jag absolut förbinda mig till att falla din familj
om halsen, men nog lofvar jag, att den medlemmen
af din familj, som nu väntar därnere, icke skall få
sin uppriktiga värme tillbakavisad af min iskyla.»

Mr. Micawber gick och var frånvarande en stund.
Mrs. Micawber var inte alldeles fri från all farhåga
för att det kommit till ordväxling mellan honom
och medlemmen. Till sist kom samma gosse tillbaka
och lämnade mig en biljett, skrifven med blyerts
och försedd med den juridiska rubriken »Heep mot
Micawber.» Detta dokument upplyste mig om att
mr. Micawber, som åter blifvit häktad, nu befann sig
på förtviflans yttersta stadium och anmodade mig att
sända honom hans knif och han|s ärters b ägare,
som möjligen kunde bli honom till något gagn i
fängelset under den korta återstoden af hans lefnad.
Han anhöll äfven att jag ville göra honom en sista
vänskapstjänst och ledsaga hans familj till
församlingens fattighus samt glömma, att en sådan varelse
som han någonsin funnits till.

Jag besvarade naturligtvis biljetten med att följa
gossen ned för att betala pengarna, och jag fann då
rhr. Micawber sittande i en vrå, dystert betraktande
den rättsbetjänt, som verkställt häktningen. Sedan
han blifvit fri igen, omfamnade han mig med den
största innerlighet och antecknade sedan transaktio

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/1003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free