Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVIII. Frånvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOII
för länge sedan vunnit min. Jag sörjde det krossade
hjärta, som funnit ro i det stormiga hafvet, jag sörjde
de spridda spillrorna af det enkla hem, där jag som
barn hört nattvinden sucka.
Till sist hade jag ej längre något hopp att
någonsin komma ifrån den tungsinthet, som fått makt med
mig. Jag irrade från ort till ort, förande min börda
med mig öfverallt. Jag kände nu dess fulla tyngd,
och jag sviktade under den, och jag sade i mitt hjärta,
att den aldrig kunde bli lättad.
När denna modlöshet var som störst, trodde jag,
att jag skulle dö. Ibland tänkte jag, att jag gärna
skulle vilja dö hemma och vände verkligen om för
att snart komma dit. Vid andra tillfällen reste jag
vidare, från stad till stad, sökande jag vet ej hvad,
och bemödande mig att komma ifrån, jag vet ej
hvad.
Det står ej i min förmåga att i tur och ordning
återgifva alla de plågsamma skiftningar af
förstämning, som jag gick igenom. Det gifves drömmar,
som endast på ett ofullkomligt och sväfvande sätt
kunna beskrifvas, och när jag tvingar mig att se
tillbaka på denna tid i mitt lif, är det som återkallade
jag en sådan dröm. Jag ser mig som en drömmande
vandra fram i främmande städer bland palats,
katedraler, tempel, målningar, slott, grafvar, fantastiska
gator — historiens och inbillningskraftens gamla
hållpunkter och älsklingsställen — städse bärande med
mig min tryckande börda och knappt medveten om
föremålen, som dunsta bort för min blick. Likgiltighet
för allt, utom den rufvande sorgen — se där den
natt, som sänkt sig öfver mitt ouppfostrade hjärta.
Låt mig skåda upp från den — som jag slutligen,
himlen vare pris, gjorde — och från dess långa, sorgsna
olyckliga dröm rikta blicken mot den gryende dagen.
I många månader fortsatte jag mina resor med
detta mörka moln öfver mitt sinne. Några outredda
skäl jag hade för att icke återvända hem — skäl,
som då förgäfves stridde inom mig för att finna
klarare uttryck — bundo mig vid min pilgrimsfärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
