Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVIII. Frånvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi 4
och hvad jag på så sätt lärt mig, skulle jag i min
ordning lära andra. Hon anbefallde mig åt Gud,
som kallat min oskyldiga älskling till sin hvila, och
hon omslöt mig alltid med sin systerliga tillgifvenhet
och stod alltid vid min sida, hvar jag än var, stolt
öfver hvad jag uträttat men oändligt mycket stoltare
öfver hvad jag var ämnad att åstadkomma.
Jag gömde brefvet vid mitt bröst och tänkte på
hvad jag varit för en timme sedan! När jag hörde
rösterna dö bort och såg den lugna aftonskyn
fördunklas, alla färgerna i byn försvagas och
den gyllene snön på bergstopparna bli en aflägsen
del af den bleka natthimmeln, men likväl kände, hur
nattens mörker vek från mitt sinne och alla dess
skuggor lättades, fanns det intet namn för min kärlek
till henne, som från denna stund var mig dyrbarare
än någonsin.
Hennes bref läste jag igenom många gånger. Jag
skref till henne, innan jag gick till hvila. Jag sade
Jhenne, att jag storligen behöft hennes hjälp, att utan
henne var jag icke och hade aldrig varit hvad hon
trott mig vara, men att hon ingaf mig håg att bli
det, och att jag skulle försöka.
J#ag försökte verkligen. Om tre månader skulle
ett år ha förflutit sedan jag drabbades af min sorg.
Förrän dessa tre månader förgått, ville jag icke fatta
något beslut. Hela denna tid uppehöll jag mig i
dalen och dess grannskap.
Sedan de tre månaderna gått om, beslöt jag att
icke än på en tid återvända hem utan tills vidare slå
mig ned i Schweiz, som blifvit mig kärt genom
minnet från den där aftonen. Jag skulle återtaga
pennan, börja arbeta igen.
Ödmjukt flydde jag till honom, som Agnes
anbefallt mig åt; jag uppsökte naturen, som aldrig
sökes förgäfves, och jag öppnade hjärtat för det
mänskliga deltagande jag så nyligen skytt. Det dröjde inte
länge innan jag hade nästan lika många vänner i
dalen som i Yarmouth, och då jag, efter att ha
tillbringat vintern i Génève, återvände dit på våren, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
