Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVIII. Frånvaro - LIX. Återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi 8
förflutit sedan emigrantfartyget afseglade, då jag,
liksom då i solnedgången och på samma plats, stod
på däcket af paketbåten, som förde mig hem,
betraktande samma rosenfärgade vatten, hvari jag sett det
fartyget afspegla sig.
Tre år. Långa i sin helhet, korta i sin fortgång.
Och hemlandet var mig mycket kärt, och Agnes var
mig mycket kär, men hon var icke min, skulle aldrig
blifva min. Hon hade kunnat blifva det, men nu
var den tiden förbi.
KAP. LIX.
Återkomst,
Jag landsteg i London en vinterlik höstafton. Det
var mörkt och regnigt, och på en minut såg jag mera
smuts och dimma än förut på ett år. Jag fick gå
från tullhuset till monumentet innan jag fick tag i
en vagn, och fastän till och med husens framsidor,
som sågo ned på de forsande rännstenarna, föreföllo
mig som gamla vänner, nödgades jag tillstå, att de
voro ganska ruskiga vänner.
Jag har ofta märkt — och jag är nog inte ensam
om det — att när man reser bort från en välbekant
plats, är det som vore detta signalen till där inträffande
förändringar. Då jag såg ut genom vagnsfönstret och
upptäckte, att ett gammalt hus på Fish Street Hill,
som stått orördt af målare, timmermän och murare
i minst ett sekel, under min frånvaro blifvit rifvet och
att en närliggande gata, hvars hälsovådlighet och
obekvämhet i långliga tider respekterats, höll på att
dränkas och omläggas, väntade jag nästan att få se,
att St. Paul-katedralen ändrat utseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
