Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIX. Återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1022
jag mig höra ett muntert skratt, och det var inga
advokaters eller sakförares eller notariers eller andra
juristers skratt, utan några unga, glada flickors. Som
jag emellertid, då jag stannade för att lyssna, råkade
få in foten i ett hål, där Gray’s Inns hedervärda
samfund underlåtit att insätta en felande brädlapp,
slant jag och föll med något buller, och när jag kom
på fötter igen, var det alldeles tyst.
Trefvande mig mera varsamt fram under den
återstående delen af bestigningen, klappade mitt hjärta hårdt
då jag fann den ytterdörr, på hvilken stod måladt
Mr. Traddles, ostängd. Jag knackade på. Knuffningar
och rörelser innanför dörren följde, men intet annat.
Jag knackade en gång till.
En liten klipsk pojke, till hälften betjänt, till hälften
skrifvare, som var alldeles andfådd, men såg ut som
om han trotsat mig att lagligt bevisa det, blef nu
synlig.
»Är mr. Traddles inne?» frågade jag.
»Ja, sir, men han är upptagen.»
»Jag vill träffa honom.»
Efter att ett ögonblick ha skärskådat mig beslöt
sig den klipske pojken för att släppa in mig, och
sedan han för detta ändamål något mera öppnat
dörren, kbm jag först in i en liten tamburskrubb och
sedan i ett litet arbetsrum, där jag fann min gamle
vän — äfven han andtruten — sittande vid ett bord
och böjd öfver åtskilliga papper.
»Sannerligen är det inte Copperfield!» utbrast
Traddles i det han såg upp. Och så kastade han
sig i mina armar, där jag höll honom länge kvar.
»Allt står väl till, min kära Traddles ?»
»Ja visst, allt står väl till, min kära, kära
Copperfield, och idel goda nyheter!»
Båda gräto vi af glädje.
»Min bästa bror», sade Traddles och rufsade i
ifvern alldeles till håret, hvilket var fullkomligt
öfverflödigt, »du kära Copperfield, min länge saknade,
högst välkomna vän, hvad det var roligt att få se
dig! Hvad du har blifvit brun! Hvad jag är glad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
