- Project Runeberg -  David Copperfield /
1024

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIX. Återkomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ioi 024

kysste henne, som det en gammal vän anstod, och
önskade dem lycka af hela mitt hjärta.

»Det här var då ett alldeles förtjusande återseende»,
sade Traddles. »Du är då alldeles utomordentligt brun,
min kära Copperfield I Gud bevare mig väl, hvad jag
är lycklig!»

»Och det är jag också», sade jag.

»Nog vet jag, att jag är det», sade Sofi, rodnande
och skrattande.

»Vi äro alla så lyckliga som det är möjligt att
vara!» sade Traddles. »Till och med flickorna äro
lyckliga. Sannerligen hade jag inte glömt dem!»

»Glömt?» sade jag.

»Flickorna», sade Traddles. »Sofis systrar. De äro
på besök hos oss. De ha kommit hit för att få se
litet af London. Saken är den, att — var det du som
snafvade i trappan, Copperfield?»

»Ja, det var det», sade jag och skrattade.

»Jaså, jo, då du snafvade i trappan», sade Traddles,
»så höll jag på att göra lekar med flickorna. Vi lekte
’kappas om rummet’. Men som det egentligen inte går
an i Westminster Hall, och som det inte skulle
förefalla yrkesmässigt, om en klient fick se det, så sprungo
de sin kos. Och nu stå de säkert och — lyssna», sade
Traddles och såg på dörren till rummet bredvid.

»Det var ledsamt», sade jag, »att jag gaf
anledning till en sådan förskingring.»

»Det skulle du, på min ära, inte sagt», förklarade
Traddles mycket road, »om du sett dem springa sin
väg och rusa tillbaka, sedan du knackat, och hämta
kammarna, som fallit ur håret och bära sig åt som
riktiga tokor. Min älskling, vill du gå in efter
flickorna ?»

Sofi trippade bort, och vi hörde hur hon hälsades
med ett klingande skratt i rummet bredvid.

»Låter det inte som musik, kära Copperfield ?»
sade Traddles. »Det är så behagligt att höra. Det
riktigt lyser upp de gamla rummen. För en gammal
stackare till ungkarl, som lefvat ensam i hela sitt lif,
är det verkligen alldeles förtjusande. Stackars flic-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/1026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free