Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIX. Återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi 029
Under tiden talade hon om för mig, att hon
träffat Agnes. »Tom» och hon hade efter bröllopet gjort
en liten utflykt till Kent, och där hade hon också
träffat min tant, och både min tant och Agnes mådde
väl och allesammans hade de inte talat om annat än
mig. »Tom» hade, efter hvad hon trodde, inte släppt
mig ur sina tankar under hela den tid jag varit borta.
»Tom» var hennes auktoritet i allt. »Tom» var
påtagligen hennes lifs afgud, som af ingen omstörtning
kunde rubbas från sin piedestal, som hon alltid trodde
på 10 ch hyllade af hela sin själ, hvad än månde hända.
Det undseende såväl hon som Traddles ägnade
Skönheten behagade mig mycket. Inte vet jag just
att jag fann det så klokt, men förtjusande var det i
alla fall och fullkomligt i stycke med deras karaktär.
Om Traddles något enda ögonblick saknade skedarna,
som det återstod att förtjäna, var det nog då han
räckte Skönheten tekoppen. Om hans milda hustru
kunnat förmå sig att med själfsäkerhet bemöta någon
människa, hade skälet ej varit annat än det, att hon
var Skönhetens syster. Ett och annat i sättet, som
antydde, att Skönheten var en smula bortskämd och
nyckfull, ansågs påtagligen af Traddles och hans
hustru som något originellt och betecknande för
hennes förstfödslorätt. Om hon varit född till
bidrottning och de till arbetsbin, kunde de icke varit
mera öfvertygade om den saken.
Men deras anspråkslöshet intog mig på det
högsta. Deras stolthet öfver dessa flickor och deras sätt
att underkasta sig dessa ungdomars infall var det
angenämaste lilla intyg om deras eget värde jag kunnat
önska mig. Tolf gånger i timmen såvisst som en gång
på hela aftonen anmodades den »snälla, rara Tom»
af sina svägerskor att räcka dem något eller ställa
bort något, att taga upp något eller sätta ned något,
att leta reda på något eller gå efter något. Och
ingenting kunde de heller göra utan att anlita Sofi.
Någons hår hade fallit ned; ingen annan än Sofi kunde
sätta upp det. Någon hade glömt fortsättningen på
en viss melodi; och ingen annan an Sofi kunde gnola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
