- Project Runeberg -  David Copperfield /
1032

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIX. Återkomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1032

som då han satt i vårt förmak och väntade pä min
födelse.

Mr. Chillip hade för sex eller sju år sedan lämnat
Blunderstone, och jag hade icke sett honom sedan
dess. Han satt där helt trankilt och läste tidningen,
och bredvid honom stod ett glas varm sherrytoddy.
Han var så ytterst förbindlig i sitt väsen, att han nästan
tycktes be tidningen om ursäkt för att han tog sig
friheten att läsa den.

Jag gick fram till honom där han satt och sade :
»God idag, mr. Chillip, hur står det till med er ?»

Han blef mycket förvirrad af att så oväntadt se
sig tilltalad af en främling och svarade på sitt
säf-liga sätt: »Jag tackar er, sir, ni är mycket god. Tack,
tack. Jag hoppas ni mår väl.»

»Ni kommer inte ihåg mig?» sade jag.

»Nog tycker jag, att det är någonting i era drag
som förefaller mig bekant», svarade han i det han
log ödmjukt och skakade på hufvudet under det han
tog en öfverblick af min person, »men jag har
verkligen glömt namnet.»

»Och likväl kände ni det långt innan jag kände
det själf», återtog jag.

»Verkligen, sir?» sade mr. Chillip. »Är det
möjligt, sir, att jag hade den äran att göra tjänst, då — ?»

»Ja», svarade jag.

»Bevara mig väl!» utbrast mr. Chillip. »Men ni
har naturligtvis mycket förändrats sedan dess.»

»Det är troligt», sade jag.

»Ni tar väl inte illa upp», sade mr. Chillip, »om
jag är nog djärf att be att få veta ert namn?»

Då jag sade honom mitt namn, blef han riktigt
rörd. Han skakade hand med mig så det kändes,
hvilket var ett för honom våldsamt företag, ty
vanligen plägade han sticka en ljum liten labb en tum
eller par framom höften och bli riktigt generad, om
någon fattade tag i den. Till och med nu stack han
handen i rockfickan så fort han kunde få den ledig
igen och tycktes riktigt belåten att åter ha den i
säkerhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/1034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free