- Project Runeberg -  David Copperfield /
1033

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIX. Återkomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ioi 33

»Tänk så underligt!» sade mr. Chillip och
betraktade mig med hufvudet på sned. »Och detta är
verkligen mr. Copperfield ? Jag tror nog, att jag hade
känt igen er, om jag tagit mig friheten att närmare
betrakta er. Det är mycken likhet mellan er och er
salig far, sir.»

»Jag har aldrig varit nog lycklig att se min far»,
anmärkte jag.

»Mycket sant, sir», sade mr. Chillip i tröstande ton.
»Och det var mycket beklagligt ur alla synpunkter.
Men i vår del af landet äro vi inte okunniga om
ert rykte, sir», sade mr. Chillip och vaggade åter
långsamt på hufvudet. »Spänningen här måste vara stor»,
och mr. Chillip knackade på sin panna med
pekfingret. »Det är nog en mycket ansträngande
sysselsättning, sir!»

»Hvilken del af landet är nu er?» frågade jag
och satte mig bredvid honom.

»Jag har etablerat naig på några mils afstånd från
Bury St. Edmunds, sir», sade mr. Chillip. »Som mrs.
Chillip på grund af sin fars testamente kbm i
besittning af en liten egendom där i trakten, köpte jag
en praktik där, och det skall säkert glädja er att höra,
att det går bra för mig. Min dotter är stora, långa
flickan nu, sir», sade mr. Chillip och vaggade åter
på hufvudet. »Hennes mor släppte i förra veckan
ned två veck på hennes klänningskjolar. Jo, tiden
går, sir!»

Då den lille mannen vid dessa ord förde sitt nu
tomma glas till sina läppar föreslog jag att låta fylla
det igen och hålla honom sällskap med ett för min
egen räkning.

»Det är visserligen», sade han långsamt, »mer än
jag är van vid, men jag kan inte neka mig nöjet att
få samtala med er. Jag tycker det är som igår jag
hade äran att sköta er i mässlingen. Ni gick
förträffligt igenom den sjukdomen, sir.»

Jag tackade för komplimangen och beställde
sherrytoddyn, som snart kom. »Ett högst ovanligt
rummel!» sade mr. Chillip och rörde om i glaset,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/1035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free