Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Agnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi 39
att det i alla fall inte fanns någon annan än hon, som
riktigt visste hurudan han var.
»Och när, Trot», sade min tant och klappade mig
på handen då vi på vårt gamla sätt sutto tillsammans
framför kölelden, »när ämnar du dig öfver till
Canterbury?»
»Jag skäll skaffa mig en häst och rida dit i
morgon förmiddag, tant, så vida inte ni vill följa med?»
»Nej», svarade min tant på sitt korta sätt, »jag
stannar där jag är.»
»I så fall ämnar jag rida dit», sade jag. »Om jag
ämnat mig till någon annan än tant, kunde jag icke
i dag rest igenom Canterbury utan att stanna där.»
Det behagade henne nog att höra detta, men
hon svarade: »Ah prat, Trot, gumman kunde väl ha
tålt sig tills i morgon!» och så klappade hon åter
min hand, då jag satt och tankfullt blickade in i
elden.
Tankfullt, ty jag kunde icke åter vara här och
så nära Agnes utan att ånyo erfara den ruelse, som
så länge kvalt mig. Visserligen var den mildrad nu,
och den hade lärt mig inse hvad jag icke förstått,
då jag var yngre med hela lifvet för mig, men
smärtsamt var det i alla fall. »O, Trot», tyckte jag mig
åter höra min tant säga, och jag förstod henne bättre
nu: »blind, blind, blind!»
Vi tego båda några minuter. Då jag såg upp,
märkte jag, att hon fixerade mig. Kanske hade hon
anat min tankegång, ty den föreföll mig nu ganska
lätt att följa, hur nyckfull den än varit förr.
»Du skall finna, att hennes far nu blifvit en hvithårig
gammal man», sade hon, »men i alla andra hänseenden
en bättre människa — en räddad människa. Numera
har han upphört att mäta alla mänskliga intressen,
fröjder och sorger efter sin forna, ömkliga måttstock.
Tro mig, barn, tingen måste krympa ihop betydligt,
innan de kunna affärdas på det sättet.»
»Det är nog sant, det», sade jag.
»Henne», fortfor min tant, »kommer du att finna
lika god, lika vacker, lika hjärtlig och oegennyttig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
